Den där lilla svackan som vi hade, den känns helt plötsligt som ett stort svart hål. Oändligt och overkomligt och det bara suger ner en...
Har varit iväg och tävlat i helgen, igen. Och än en gång gick det dåligt. Jag är så trött på det här nu!
Okej att det går dåligt ibland, att man har sina dagar, men nu har det varit för mycket dåligt för att det ska vara okej. Jag menar, hur jäkla svårt är det egentligen? Känner mig just nu som universums sämta hundtränare och hundägare!  
Just det, vill du inte läsa ett gnällinlägg så sluta. För just nu blir det ett gnällinlgg, behöver gnälla av mig för att kunna resa mig upp igen och se frammåt.

I lördess så var vi i Falkenberg och tävlade rallylydnad. Jag var jättenervös! Jag brukar inte bli så nervös inför rallytävlingar länge så det var lite oväntat. Eller, jag brukar bli nervös, men bara lite sådär lagom skärpt. Men nu var där 134 starter, massa folk, massa bilar och väldigt mycket störning och det blev pirrigt! 

Först ut var Jennie. Jennie som brukar gå så bra. Jag och Jennie har tvälat fyra gånger officiellt innan med 97p som lägst. Igår fick vi ihop 75p... 10p av de förlorade poängen var dock helt mitt fel! Det tog så lång tid mellan banvandringen och vår start att jag glömde momenten och gjorde fel vid en skylt. Men hon var seg, nosig och konstig. Inte alls lika på som hon brukar. 5 poäng tappade vi också när hon nosade på leksaken i åttan. Men hon lät bli kattmaten!!! :D Helt otroligt!! 
Blir lite nojig att hon har lite extra ont i lederna. 

Sen var det Pippi. Pippi gick bitvis väldigt bra. Hade fin kontakt och gjorde vissa moment riktigt snyggt. Men ibland så försvinner hon in i sinn egen bubbla helt. Och rätt som det var så fick hon syn på en annan hund långt utanför planen som hon fick för sig att hon skulle hälsa på... och så var vi diskade. 
Vad var detta liksom?!?! Såhär har hon ju inte haft tendenser att göra på länge nu. Jag som äntligen trodde att jag kunde börja slappna av lite mer och lite på att hon åtminstonde blev kvar i min närhet. Jag blev så sjukt besviken! Men jag valde att kalla tillbaka henne och bara fortsätta som om inget hade hänt för att behålla en bra känsla hos henne till morgondagen. Vet inte om det var rätt eller fel. De sista momenten gick hon fint.

Men hallå!! Pippi har fått 100p tidigare, och Jennie 97p som sämst, vad är det som händer? 

Idag var det dax för lydnad i Ängelholm med Pippi. Upp tidigt som bara den för att ge sig iväg. 
Det var en snäll och trevlig dommare som gav oss lite mer poäng än vad vi förtjänade, men vad spelar det för roll när vi ändå bara schabblar bort allt..?!
Hon fick tia på platsen och tandvisningen. Tandvisningen gjorde hon supersnyggt men platsen var hon inte värd tia på. Hon låg visserligen kvar, och det var ju skönt! Men, hon pep lite och flyttade en tass.
Sen kommer vi till linförigheten. Eller ska jag kalla den linsläpningen? Pippi leker döv dammsugare och vill inte alls vara med och göra den där gå-fint-övningen!
Hon var om möjlig lite dövare än vanligt växlat med sträckor där hon gick riktigt fint. Läggandet nollade vi då hon hade något annat att fundera på just då. Inkallningen som brukar vara hennes grej blev hon också tillfälligt döv på och tittade en sväng på tävlingsledaren. Jag fick kalla igen och då gör hon den jättefint.
Ställandet var rätt fint och det blev en åtta.
Apporten som har varit jättefint, ville hon ju inte ta alls för ett tag sedan så den har vi tragglat en del, men idag fick jag säga det två gånger igen... 8,5p.
Hoppet, då vaknade Pippi! Det snyggaste hoppet hon någonsin gjort! Jättebra fart och snygg ingång, 10 poäng. 8,5p på helheten. 141 poäng totalt.
Jag var äckligt nervös idag och det kände Pippi. Hon tyckte jag var superskum och hon testade att gäspa åt mig och slicka sig runt munnen ett flertal gånger. Jag vet inte vad jag ska göra... Just idag känns det hopplöst!
Det är ju egentligen inte så jäkla svårt. Det borde ju gå att få till allting en gång! Jag måste vara exeptionellt usel som inte lyckas en enda gång på, jag tror det är sex försök! Kan det vara någon form av rekord? 

Idag var jag så besviken. Jag orkade inte stanna och titta på alla andra. Jag fick ett tidigt startnummer så jag åkte hem när jag var klar, tänkte att jag kom hem så sent på lördagen så om jag kom hem tidigt på söndagen så skulle jag hinna få lite saker gjorda också. Men det blev inte så mycket nyttigheter. Jag och Pippi gjorde det vi är bäst på, krypa ihop i en hög i BIA-bädden och gosa. 

Så, nu hoppas jag att jag har gnällt färdigt. :) Sorry!

Nästa helg har vi inget inplanerat, det känns rysligt skönt! Så nu blir det lite vila och bara massa rolig träning för att sen komma tillbaka och köra järnet! 
 

 

Hanna

30 oktober 2011 18:12

Synd att det inte funkade. Kan tänka mig att Pippi är lik Whiskey och då göra sig nervösa förare icke besvär. Eftersom jag inte kunde träna bort nerverna, fick jag helt enkelt träna in ett speciellt sätt att gå både på träning och tävling, så det enda som skilde var nerverna. Du är envis, så det är bara att köra vidare. Trägen vinner!

http://kennelblagul.blogspot.com/2011/10/arets-hun

 

Camilla Svenäng

30 oktober 2011 18:31

Du är en DUKTIG hundtränare! Det tar tid att hitta tävlingsformen och det tar tid att få rutin. För alla. 6 starter utan förstapris är trist men inget jätteexceptionellt, jag lovar! :-)

Det är bara att komma igen! Fundera lite på om du kan filma träning och tävling, så ser du säkert vad som blir annorlunda. Kom ihåg att be att få uppvärmning och vad du gör mellan momenten filmade också!

Mys nu i biabädden med fina Pippi!

 

Jeanett

30 oktober 2011 20:13

Du är inte ensam.........när du minst anar det så vänder allt. Saknade dig när jag kom

 

Susanne Södergren

30 oktober 2011 21:49

Det är inte lätt att tävla och våra hundar känner när vi är närvös.Men en sak ska du veta du är så duktig!Marginalerna är så små så ge inte upp för förr eller senare får ni erat 1;a pris.
Styrkekramar

 

Anne o Fred

31 oktober 2011 22:37

Jag förstår precis hur du känner, även om det inte hjälper något. Den där förbaskade prestationsångesten som ständigt måste göra sig påmind! ;-) Men jag försöker hela tiden påminna mig själv om varför vi håller på med detta, att träna och tävla lydnad (för min del). Och jag har bestämt mig för att det absolut viktigaste är att vi har en go känsla, min Fred och jag. Om det sedan innebär lägre poäng so what! Poängen kan vi förhoppningsvis fixa en annan gång men känslan vill jag ha där varje gång. Och på tal om en go känsla, har du läst ditt inlägg från 8 juli den senaste tiden? ;-) DÄR kan man snacka om härlig känsla!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Hoppas på turen. Turen att vinna ett presentkort på Halmstad Hundsim. Ni kan också vara med. Klicka på bilden så kommer ni till tävlingen.      ...

Igår hade vi avslutning på platsliggningskursen för Hanna.  Kursen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, hade tänkt gå med både Jennie och Pippi. Men då kursen hamnade precis brevid ett IPO-gäng som låter VÄLDIGT mycket så blev det lite för bra...

Jag förstår inte riktigt varför en del hela tiden måste välja sida. Väljer man att gilla en sak så tycks det per automatik vara så att man måste ogilla motsatsen eller alternativen.    Så känner jag ibland med en del hundsporter som finns. Som nä...

Min hjärna känns helt seg just nu. Lite som att den badar i kolasås. Tyvärr känns den så allt oftare nu för tiden, vet inte om det har varit ovanligt mycket tankar som trängs i den eller om det är den här nya höga åldern som infann sig för ett par da...

I tisdags vilade vi, men igår var Pippi bra igen så på kvällen åkte vi på platsliggningskursen. Första passet körde vi hakan i backen när jag lämnar henne. Hon har haft en tendens att lägga den fint i backen när jag står vid henne, men sen lyfta när ...