VARNING!! Idag blir det ett skrytinlägg! ;) 

Kan inte låta bli idag, är såå stolt över mina små flickor, men framförallt över lilla Pippi! 

Vi gick bort till veterinären idag för att vaccinera henne. Kan dock erkänna att jag har varit lite väl lat på sista tiden och tagit alla tre hundarna när jag varit ute. Det var väldigt mysigt att bara gå med Pippi. Det tyckte nog hon med. :) Hon var väldigt duktig, gick finare än vanligt och lyckades tigga till sig en hel del godis. Fördelen med att det är halt ute är att man kan inte slarva, hundarna måste helt enkelt gå fint i kopplet. Fast jag har faktiskt köpt mig sådana där små dubbar som man sätter på skorna,supertantigt, jag vet!! Jag skäms lite när jag har de på mig, öppnar dörren och tittar lite så att ingen ser mig innan jag smyger ut... Hihi

Men, de är faktiskt ganska bra när det är isgata ute. (Ett litet sidospår) 

Veterinären har sin klinik i en villa, där är inte så gott om plats. När vi kom in i väntrummet så sitter där en gigantisk rottweilerhane med sin husse. Den var otroligt vacker (hunden alltså, hussen var inte alls i min smak)! Den hade ett stort biffigt runt huvud och fina muskler. Den var 11 månader och tyckte att Pippi var väldigt intressant! Hussen satt och snackade i telefon och hade noll koll! Han hade hunden i en ganska kort kedja, men tillräckligt lång för att den skulle kunna tränga upp mig och Pippi i ett hörn.Där stod han och glodde och skällde på oss. Vi kunde inte ta oss någon stans. 

Nu var Pippi såå duktig! Hon tyckte så klart att det var väldigt jobbigt, och öronen låg bakåt. Jag satte mitt ben mellan henne och hunden och matade henne och hon skötte sig så fint! Han försvann in i ett rum rätt snabbt och då lade sig Pippi direkt med ryggen mot utgången. Chock nummer två för mig att hon kunde slappna av direkt och inte ligga på helspänn med nosen mot dörren. 

Sen kom en ny hund in i rummet, en gammal labbe på 11år. Även nu sköter hon sig fint, hon morrade till lite, men blev tyst när jag lockade på henne, sen lade hon sig igen. Hon kunde lika gärna tagit ut sin stress på den nya hunden men det gjorde hon inte. :) 

Sen kom biffhunden ut igen, den gamla hunden hade inte riktigt lika mycket tålamod med den, den visade hela garnityren och morrade högljutt mot den! Då ställer sig hussen mitt i detta lilla rum, med mig på ena sidan och den andra hunden på andra. Så sätter han sin hund i handtaget på en innerdörr och ställer sig och plockar med sina saker och sin ryggsäck. Skötaren får komma och ta hans hund, för den håller på att dra av innerdörren. Snacka om noll koll hos den där killen! 

Det var vår tur men jag tänker inte utsätta Pippi för att gå mellan de där hundarna och ber om att få vänta. Det var de ju i alla fall snälla och förstod. Till sist fattar han att han är i vägen och masar sig ut. 

Väl inne i rummet så är Pippi pigg och glad igen och pussar skötaren. :) 
Jag ber veterinären kolla Pippis tände så att allt sitter som det ska. Tänkte nämligen ta bort det tandtillägget som jag köpt till hennes försäkring. Hade det mest för om något skulle växa fel vid tandbytet.

Hon tar sitt uppdrag på allvar och gräver djupt och länge i Pippis mun och räknar alla tänder. Lilla Pippi tycker det är lite äckligt, men sitter snällt kvar och låter henne titta (superstolt!). Pippi fick sitta kvar en stund på bordet och äta godis och vi kunde gå därifrån med gott humör och en matte som var säkert en meter längre och såå stolt över sin lilla Pippi! 

När jag kom hem tog jag ut Dogge och Jennie en sväng. Och Jennie var så taggad! Hon går som en klocka och bara tittar på mig efter lek och belöning. Hon är så underbar när hon är på det där busiga humöret. Var ju bara tvungen att stanna till i parken och träna lite med henne. 

Vi tränade lite fotgående och den motivationen som vi saknat länge fanns verkligen där. Det glittrade i ögonen och de bara skrek "MER!". Underbart! Tror aldrig hon har gått så fint som hon har gjort den sista tiden. Var har detta funnits hela tiden? 

Vi körde några inkallningar också, ett av hennes favoritmoment! Kunde inte låta bli att träna några snabba lägganden heller, man får ju passa på när hon är så taggad och man får tillfälle att belöna några riktigt snabba. Vet bara inte hur jag ska få fram den där lusten när den inte finns där. Ibland får jag henne bara inte att kasta sig ner sådär. 

Jag är ledsen, men idag var jag bara tvungen att skryta om mina små tjejer, de överraskade mig verkligen och det är så underbart!! :) 

En del påstår att vi människor på något vis skulle vara mycket smartare än djuren... Att människan är en intelligent varelse. 

Jag undrar om det är samma människor som tror att bestraffning är en bra inlärningsmetod. De tror att hunden skulle sluta dra i kopplet om de rycker tillbaka hunden, eller att hunden skulle sluta hoppa om man tar den i nacken och skäller på den. 

Bestraffning fungerar i alla fall inte som inlärningsmetod på mig, varför skulle det då fungera på min hund? 

Jag älskar coca cola och godis. Varje helg köper jag cola och godis, ser fram emot det och trycker glatt i mig läckerheterna. Efter ungefär lika kort stund varje gång så får jag ont i magen och mår illa. Jag brukar tänka att jag aldrig mer ska äta eller dricka det igen och hur korkad jag är. Ibland så hinner det bara gå några timmar innan det går över och då har jag tydligen redan glömt hur dåligt jag mådde nyss och ger mig på det igen. För det är ju såå gott. 

Och vad tror ni jag köper nästa helg? 

Skulle jag vara smartare än en hund? 

Hunden vill gärna fram till den där härliga fläcken, den luktar ju såå gott! Kanske så gott att det där rycket inte blir värt mycket om den bara får slicka i sig den där underbara lukten en stund! 

Vi tar det onda med det goda liksom. 

En del människor borde ju ha insett att det inte fungerar med bestraffning, när de har en 8 år gammal hund som fortfarande drar, fast de rycker tillbaka den. Eller är vi så jäkla intelligenta som de påstås? Det är ju lätt att skylla på hunden, "varför lär den sig aldrig att sluta dra, fast jag rycker i den?"...

Det är så intjatat i oss från gamla böcker och TV-program (som tyvärr fortfarande går) att vi ska bestraffa hundarna när de gör fel. En del verkar tro att det är det "rätta", att de måste bestraffa och att det inte finns några alternativ. 

En del personer gillar det inte, men känner att de måste. När de får ett alternativ, så verkar de så lättade och de tycker helt plötsligt att träningsbiten blir rolig istället för ett ont måste som ingår när man köper en hund eftersom alla andra förväntar sig det av en som hundägare. 

När hunden är liten är det okej att den är busig, men den dagen hunden fyller 1år och man inte längre kan skylla på att den är valp, så ska den tydligen vara "klar" och lydig. 

Det är skönt att veta vad man vill och vad man strävar emot. Om vi nu är så jäkla intelligenta så borde det ju gå lätt för oss att ändra oss och våra beteendemönster, men begreppet vanedjur hör man ganska ofta om människan. Att bryta våra mönster tycks vara väldigt svårt ibland. Men man får inte bara skylla på att vi är vanedjur och strunta i att försöka ändras, för det går! Man får kämpa!

Jag blir så trött på alla konflikter som finns ibland mellan hundfolk. Vissa verkar leta efter konflikter eller saker att störa sig på. Det är kul när man träffar trevligt hundfolk och hittar nya bekantskaper som också gillar positiv träning och trevligt bemötande! :D 

Idag när vi skulle köra spår så var där redan ett gäng som tränade jaktträning där vi hade tänkt att lägga våra spår. Men stället är ju stort och har gott om ängar och skog, så det är ju ingen fara, bara att tänka om och hitta en annan fläck än just den vi hade tänkt på. 

Men jag gick i alla fall bort för att prata med dem. Jag sa att vi hade tänkt köra spår, men att vi inte ville förstöra för dem och var vi kunde vara. De hade lagt ut saker på första ängen och bakom parkeringen i ett skogsparti. Så jag sa att vi kunde gå längre in om det var okej att vi gick över ängen, eller om vi förstörde något genom att gå igenom. Det gick jättebra! Han såg helt förvirrad och chockad ut, den stackars killen. 

Sen ropade han efter mig, när jag hade vänt mig därifrån och sa att det var ju väldigt trevligt att jag frågade! Han var väldigt trevlig och glad. 

Men det är ju ofta ingen fara om man bara pratar om det och kan komma överrens. 

Förförra gången var vi i en annan skog och skulle spåra. Då var där också mer folk som skulle ha mark. Några deltagare hade kommit dit innan mig och de hade fått skäll om att de hade förstört för dem och det skulle minsann vara tävlingar där. Det visade sig sen att tävlingarna var inte förens en vecka senare, de skulle bara titta på marken. Dessutom hade jag varit ute och tittat på hemsidan innan för att se efter just för att vi inte skulle störa någon. Men då hade de visst glömt att lägga ut info där... Hur ska man då kunna veta?!? 

Och när vi väl började prata med dem så visade sig att det fanns en stor yta med mark som de inte använt som räckte till oss. Så egentligen fanns där inget alls att bråka om! 

Anfall är inte alltid bästa försvar! Slöseri med energi är det! 

Det var i alla fall kul att träffa trevligt hundfolk idag och att de uppskattade att man var trevlig mot dem. :) 

Trött på gamla SBK-stofiler som bara vill mucka gräl!