Imorgon är det nyår. 

Den värsta dagen på hela året, enligt Jennie! 

Hon är livrädd för alla ljud, trafik, bussar, skott, tappade grytlock, hushållsmaskiner och smällare! 

Hoppas att DAP och Zylkene ska kunna göra dagen dräglig för min lilla älskling. 

På spisen bubblar kycklinghjärtan. Hundarna får också lite extra gott lyxgodis till nyår! :) 

Såhär inför ett nytt år är väl tanken att man ska summera lite och sätta upp nya mål inför det nya året. 

2010 började ju lite speciellt. 

Jag hade länge trånat efter en ny liten hund. Ville ha en hund att träna och eventuellt tävla med. En hund att gå roliga kurser och åka på kul läger ihop med. 

Gamla Jennie har ju sin artros hon brottas med och ibland kommer erlichiasen (eller anaplasman som det heter nuförtiden) tillbaka. Ibland mår hon bra och ibland kan vi knappt göra något alls innan hon blir grinig eller börjar halta. Allt blir numera på Jennies villkor och måste anpassas efter hur hon mår och vad hon vill. 

Så en ny lite krabat var det dax för, som kunde följa mig i hasorna på mina upptåg. 

Har länge funderat på vilken ras det skulle bli. Många raser har kommit och gått i mitt huvud och ibland känns det som att det gäller mer att hitta en bra individ än rätt ras. Men aussien verkade passa mig bra och dessutom tyckte Andy också att det var okej. För tyvärr så är det ju inte bara jag som ska tycka. :P 

Vi lånade hem en aussie för att testa lite (tack snälla Eike och Narooma!!). Och vi föll! En aussie skulle det bli. 

Andy hade egentligen sagt att det inte skulle bli någon ny hund förens vi hade köpt hus. Han tycker det är jobbigt med hundarna i lägenheten. Men just nu passade det ju en en valp och har hade nog lite sår i öronen efter att ha haft mig tjatandes i örat under ett års tid eller vad det kan ha varit... Och dessutom så letade vi ju hus! Vi kanske hann hitta det innan valpen kom hem?! 

Nu skulle jag bara hitta en valp som jag ville ha. Det är inte det lättaste. Aussien är en helt ny ras för mig och det blev som att hitta en nål i en höstack. Vad skulle jag leta efter? 

Började kolla på de kombinationer som fanns. Det var inte så lätt... SKKs avelsdata och googel användes flitigt. Kollade mycket statistik och sjukdomshistoria. Spanade in hundar på utställningar, läste och snackade med folk jag kunde hitta. 

Insåg att det fanns en hel del inavel i många kombinationer, det ville jag INTE ha! 

Det fanns en uppfödare jag kunde tänka mig, men hon fick inte tillräckligt många tikar i sina två kullar, så där blev ingen valp till mig. 

Hittade en kull i Uppsala som vi dessutom åkte och tittade på. Men när vi var där fick jag kalla fötter och åkte hem utan valp. Det kändes inte alls rätt. Valpen hade blivit bilten av en annan hund (sas det), men den såg inte alls bra ut i pälsen.

Så hittade jag en kull i Norge som jag gillade skarpt!
Utavel, friska linjer (vad jag kunde se) och en stor fin kull. Mailade uppföadren, men alla var tyvärr sålda.

Hittade då en kull i Danmark och vi bestämde oss för att åka dit och köpa en valp.

Då hör uppfödaren i Norge av sig då hon fått ett återbud! Det är ju bara meningen att vi ska ha henne, så norgevalpen fick det bli!

Heimdal stod det på internet att det låg i. Googlar Heimdal och hittar att det ligger strax söder om Oslo. Ingen fara. Vi planerar att åka upp den 1 jan och hämta henne. Snackar med Veronika (uppfödaren) dagen innan och säger att vi kommer då och det borde ta X antal timmar att köra dit.
Får till svar att det borde det inte alls, i så fall skulle vi köra VÄLDIGT fort!!

Hmm.... Visar sig att det finns TVÅ Heimdal i Norge och det andra ligger vid Trondheim, dvs i nordnorge!!! Får lite lätt panik och inser att dit kommer Andy ALDRIG köra!!! Han tycker redan jag är vansinnig som ska upp till Oslo för att köpa en hund när man kan hitta en billig blandras på blocket i samma stad för en bråkdel av pengarna.

Sitter där med mitt lilla hundhalsband i handen och bädden är förberedd till valpen och inser att jag inte kommer få användning av detta, det är kört!
Börjar stortjuta, och försöker berätta för Andy om mitt minst sagt pinsamma misstag som jag förstår att jag kommer få höra om många många gånger!
Det underbara är att allt Andy säger är att "-Jaha, då får vi väl köra dit."

Blir lite chockad! Har iof fått höra det många gånger sedan dess efteråt och jag vet att han inte tyckte att det var det mest superintelligenta  som jag gjort, men han ställde snällt upp och körde! :) 

Nu kunde äventyret börja! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Hoppas på turen. Turen att vinna ett presentkort på Halmstad Hundsim. Ni kan också vara med. Klicka på bilden så kommer ni till tävlingen.      ...

Igår hade vi avslutning på platsliggningskursen för Hanna.  Kursen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, hade tänkt gå med både Jennie och Pippi. Men då kursen hamnade precis brevid ett IPO-gäng som låter VÄLDIGT mycket så blev det lite för bra...

Jag förstår inte riktigt varför en del hela tiden måste välja sida. Väljer man att gilla en sak så tycks det per automatik vara så att man måste ogilla motsatsen eller alternativen.    Så känner jag ibland med en del hundsporter som finns. Som nä...

Min hjärna känns helt seg just nu. Lite som att den badar i kolasås. Tyvärr känns den så allt oftare nu för tiden, vet inte om det har varit ovanligt mycket tankar som trängs i den eller om det är den här nya höga åldern som infann sig för ett par da...

I tisdags vilade vi, men igår var Pippi bra igen så på kvällen åkte vi på platsliggningskursen. Första passet körde vi hakan i backen när jag lämnar henne. Hon har haft en tendens att lägga den fint i backen när jag står vid henne, men sen lyfta när ...