Har tillbringat de senaste två kvällarna i Ljungbyhed på Söderåsens brukshundklubb med Jennie och Pippi. 

Har varit tävling i rallylydnad. 

Första kvällen jag kom dit så smällde det på skjutbanan en bit bort, Jennie ville inte gå ur bilen. SUCK! 
Jag hatar verkligen alla hennes rädslor. Det är så sjukt jobbigt. Hon fick sitta kvar.

Rastade Pippi och funderade på vad jag skulle göra. Kändes fel att låta henne sitta där och må dåligt, men jag ville inte bara vända och köra hem heller.

Pippi kändes som hon var i fin form i alla fall. Jag har varit flitigare på att ha henne i hundtäta miljöer och hon gör verkligen framsteg. Så duktig så! 

Sen var det lottdragning. Tycker det är intressant med lottdragningar. Att man kan hänga upp sig så på vilket nummer man får. Vissa skyller verkligen ALLT på nummret. Jag har haft första numret och sista numret och en hel del nummer där imellan. För mig spelar det inte så stor roll. Bara jag hinner värma upp Pippi. Hon kräver lite mer än Jennie. Men det får man ju tid till. 

Denna gången bad jag faktiskt om att få starta sist eftersom Jennie var så rädd. Tänkte att om de slutar så kanske kanske kan jag få henne att släppa det. 
Det var snälla människor och jag fick lov att starta sist.
Förut så drogs jag lätt med i den där negativa spiralen med människor som klagade över nervositet och dåliga nummer. Jag började fundera på om inte mitt nummer var ganska dåligt eller på hur nervös jag var. Hur dåligt det skulle kunna gå.
Efter att ha gått kurser hos Jenny och föreläsning för henne och Camilla så har jag verkligen börjat jobba mer och mer med mig själv.

Jag kör stenhårt på "fake it until you make it". Och det fungerar väldigt bra!
Om någon frågar mig om jag inte är nervös så svarar jag bara nej. För jag vill inte börja känna efter. Jag är ju nervös, men om jag lossas att jag inte är det, inte tänker på det utan faktiskt koncentrear mig på att andas och att försöka slappna av (för det är svårt att vara avslappnad och stressad/nervös på samma gång) så blir jag inte lika nervös.
Det kan verka kaxigt när jag svarar nej på frågan om jag är nervös, man "ska" tydligen inte svara så, men det får jag försöka strunta i.

Sen var det ju då Pippis tur att starta.
Det var en väldigt rolig bana, men svår! Det var flera skyltar som skulle genomföras springandes och det trodde jag inte att vi skulle klara. Trodde jag skulle tappa henne och att hon skulle skutta. Men det gick kanon! Sen var det någon skylt underlångsam marsch. Kul med tempoväxlingar!

Än en gång kändes Pippi glad och rolig att tävla med! Jag lade även denna gången fokus på attityd och känsla. Jag har tänkt på det där med belöningar. Efter ens lopp går man ju fram till domaren och får sin kritik. Jag har därför ibland varit lite slarvig med belöningen efteråt. Men jag har försökt bättra mig. Denna gången tog jag mig tid till att mata med kattmat ur snusdosa, och sen kampa med kaninskinnet. Det gick bra.

Sen var det ju då Jennie.
De skulade skjuta ganska så snabbt sån tur var!
Så sen kunde jag plocka fram henne och gå en sväng. Hon var lite stel till att börja med. Sen gick vi ner till ån och hon fick bada lite. Då släppte hon det rätt bra. Hon fick hälsa på andra beardisar också och sen var det bra. Hon kopplar det ju väldigt mycket den den platsen hon är på. Nu kopplade hon det till bilen. Hade jag haft henne ute när det smällde så hade det nog varit värre.

En annan bra sak med att vara sist var att när det var vår tur så hade solen gått ner så mycket att det var skulle på planen. Skönt för Jennie som är så värmekänslig!

Jennie gick kanonfint med en härlig känsla genom hela loppet! Men.... såklart så skulle hon ner och nosa på en kon i slalomet. Inte första gången!

Även med henne jobbade jag med belöningen efteråt.

Träffade en supertrevlig aussieuppfödare också. Alltid kul med nya trevliga bekantskaper! Och hon fick ihop 100p och var en av vinnarna. Superduktig! Hon hade två jättefina red merleare.

Pippi fick ihop 97p och Jennie 98p. Superbra poäng, men just nu är konkurrensen stenhård och man behövde 100p för att hamna på prispallen. Tror vi blev 7:a och 9:a, eller om det var 11:a.
Den som kom sist hade över 80p. Galet!

Så idag var det då dax igen. In med allt i bilen och iväg igen.

Denna gången small det inte. :D

Men jag som då verkligen har jobbat på att vara positiv och glad för att hundarna ska vara glad blev så besviken när jag fick banskissen. Min första tanke var verkligen "Gu vilken tråkig bana!". Jag var dock duktig som inte delade med mig av min tanke till någon annan. Men jag tyckte verkligen att den såg dötrist ut!
Såg ut att sakna flyt helt, massa moment som stoppade upp och inga tempoväxlingar. Många skyltar var det också, 15 st!

Det var verkligen en utmaning att få upp motivationen igen och hitta tillbaka till känslan.

På banvandringen sen kändes det dock lite bättre. Den var inte riktigt så hemsk som jag trodde.

Pippi var först ut idag igen. Hon kändes fin och humöret gick upp. Jag var riktigt nevös idag och fick verkligen jobba. Kände sån press eftersom jag gärna ville bli uppflyttad.
När jag kommit ut gick jag fram till dommaren. Men de tittade bara lite undrande på mig. De gav tydligen ingen kritik, det hade jag missat, men de tillade "men det var bra jobbat" när jag hade frågat. Men de sa det med sån konstig ton... Jag kunde verkligen inte urskilja om de menade det eller om det var lite tröstande. Pippi nuddade min hand vid en skylt, hunden får nudda en, men jag börja tänk att det kanske såg ut som att det var jag som rörde henne.... I så fall var vi diskade! 

Jag bestämde mig för att inte gå bort o kolla på poängen innan jag körde Jennie. Ville inte komma ur balans, varken av ett bra eller ett dåligt resultat. 
Jennie och jag hade inte den där rikgit toppkänslan på loppet idag. Hon nosade dock inte på någon kon! :) Men hon stötta i en skylt (det missade dock dommaren), hon lade sig snett och var lite slarvig. Inte riktigt lika vass som hon kan vara. Men hon jobbade ändå på bra! Hon gick jättefint mellan momenten, hennes linförighet har blivit mycket mycket bättre! Det var en lång bara med både slalom och spiralen som hon tycker är lite svårt, så hon var jätteduktigt. 

När jag sen kom upp till stugan igen för att kolla in poängen så fick jag en mindre chock. Jennie fick 98poäng och Pippi fick 100 POÄNG!!!! WOW! 
Det hade jag inte räknat med! Sjukt skoj! Så fick jag en sån där fin pokal som jag trånade efter dagen innan. :)
Hade Jennie haft ett poäng till hade båda tjejerna stått på prispallen. Nu kom hon fyra. Det hade varit kaxigt att ha dem båda där. :)

Nu är båda uppflyttade till fortsättningsklassen och kan numera titulera sig RLD N Akaya frekk og freidig respektive RLD N Highflying miss marlow. :)
Matte är tre decimeter längre och stolt som en tupp!

Den här bilden är lite av en rekonstruktion. Aussiemonica och jag tog bilder åt varandra, men idag när så tävlade vi nästan samtidigt så då blev det inga bilder. Så jag gick ett varv till i efterhand så vi fick till någon actionbild. :P 

Men den här bilden är sann! Visst ser Pippi glad ut när hon sitter högst upp på prispallen. Jag hoppas hon vill dit igen! Hon har ju ingen emot att vara i centrum i alla fall. :P 

Vad kan det här vara för en kurs?? 
Något med matlagning? 

En som lägger ut små träpinnar med en grilltång i ett fint mönster... 

Och en med en skärbräda... 

Ja, vissa saker ser lite smått tokiga ut när man tränar hund! 

Var ju på "tredagarsläger" i lydnad hos Jenny i förra veckan. 
Det var så himla trevligt! Fint väder, supertrevliga människor, bra träning, hundarna presterade på topp, kunde knappast varit bättre!

Första dagen hette "tävla med glädje". Då gick vi igenom en del om hur man får allt att hålla ihop. Förflyttningar mellan momenten, entreer på plan, kedjning, belöningar, attityd och känsla.

Jag trodde ju inte alls att det skulle gå bra för mig och Pippi eftersom vi inte hade tränat så mycket (läs i stort set inget alls) på ett bra tag.
Men den pausen var nog välbehövlig, för hon har aldrig gjort bättre innan!! Som hon glänste!

Fröken Jenny sitter i solen och förklarar något.

Med alla dagarna förutom jag och Pippi var Ulla med Milton. En helt underbar och pigg liten cockerspaniel med supertrevlig matte. Blev så förtjust i Milton! Underbar hund!

Nobby, en springerspanielhane var också med första dagen. 

Anne och Fred tränar platsliggning med hakan i backen.

Ni bara måste kolla in den här filmen på Anne och Fred!

Det roliga kommer i slutet. Du är underbar Anne som bjuder på detta! 

Anette med sin flattik som jag inte kan komma på namnet på... Något på V tror jag?! Väldigt fin flat i alla fall! :) 

Efter kursen åkte jag på loppis i Lilla tjärby. Kikade lite på auktionen de hade där också. Rätt underhållande! 

Hittade några fina saker på loppisen som fick följa med hem. 

Sen på kvällen kom jag på att jag inte tränat med Pippi i mörker och att vi inte tränat med skyltar så mycket. Tänkte att det kunde ju bli ett problem då hon är ganska reaktiv och nyfiken av sig. 

Så jag gick ut på natten och ställde upp en liten kombinationför att testa lite. Det gick inte alls bra... Så det kändes ju sådär. 

Dag två på kursen tränade vi momentteknik. 

Ulla och Milton tränar linförighet. 

Susanne ger Himbi sin belöning efter lyckad träning. 

Susanne hade också med sin sin lille mittelspitz som är så sjukt söt! 

Jenny har bytt ras. 

Såklart inte, hon lånade bara Lucy, som är en barbet. Här med sin rätta ägare Maja. Maja och jag gick valpkursen ihop så det var kul att se dem igen. Lucy var lite coolare och mycket hårigare! :) 

Unghunden Kat tränar fotgående. En riktigt smart och rolig hund. Påminde mig om Pippi. 

Veronica hade också med sin sina två pyreneiska vallhundar, här sitter Teo. Fick tyvärr ingen bild på tiken. 

Sara med grilltångens briard. 

Om ni tittar noga ser ni en apportbock i rufset, det är den änden som är fram på hunden. :P

Sen efter denna dagen så var det hem och äta, sen bar det net till Hörby för att tävla på Sveriges första officiella rallylydnadstävling. 

Först ut var Pippi. Eftersom det var vår första tväling någonsin förutom utställning så visste jag ju inte alls hur hon skulle reagera. Jag bestämde mig för att lägga fokus på attityden. Den ville jag ha med mig till nästa tävling. 

Så precis precis innan vi skulle gå in så kampade jag upp henne ordentligt med kopplet, sen körde vi en vänstersnurr och gick in och ställde upp. 

Räknade med att få med gnäll då, men det kom inte. Hon ställde upp fint. 

Vi fick några missar eftersom vi inte kan alla momenten och jag gjorde ett litet misstag. Men hon höll ihop jättefint hela banan! Trodde inte alls hon skulle orka efter två kursdagar. Men den där uthålligheten jag saknat tidigare börja komma! Underbara hund! Hon blir bara bättre och bättre! 

Det kändes som hon hade skoj och det gick klart över förväntan. 

Vi fick ihop 97p. En riktigt bra debut måste jag säga. :) 

Sen var det Jennies tur. Försökte att inte pilla för mycket med henne innan jag skulle in. Det gick ganska bra. 

Hon satte sig snett på ett moment där hon skulle sitta framför. Sen fick hon ett avdrag för nos som jag tyckte var orättvist. Hon släppte kontakten, men jag kallade på henne så hon hann aldrig ner med nosen i backen. Men men. 

Hon kändes fin och hon hade ocskå skön attityd och glädje. Jättenöjd! 

Hon fick ihop 98p och det räckte till ett brons. 

Det drog ut på tiden och blev riktigt sent... 

När jag kom hem ringde Andys klocka, då skulle han gå upp. Sen kom elektikern och hundarna skällde. Men inte många sekunders sömn. 

Sen var det kurs igen. 

Sista dagen så var det momentteknik igen. Nu hade jag med mig både Jennie och Pippi. Pippi höll fortfarande ihop bra. Jag är helt chockad, men så stolt! 
Jennie och jag tränade på entré och fritt följ med störningar. Det behöver vi och vi fick till ett riktigt bra pass tycker jag! :)

Söta Milton.

Tiffany, en liten bichon havanais. 

Minns inte vad perron hette... Men en rysligt rolig och pigg hund! Jätteduktig. 

Tycks fått hjärnsläpp för jag minns inte denna söta labbetikens namn heller. 

Och så var det en fawnfärgad briard.

Ja, och så Jennie. Blir inte många bilder på mina egna hundar... Lättare att fota andra. 

Jenny bjöd på glass och det var så fint att hon hade flera sorter som var laktosfria. Så för en gångs skull kunde jag frossa utan att må dåligt. Och som jag frossade!  Mums!

Sen kunde jag inte låta bli att köra inom SIA som ligger väldigt nära där hon bor och köpa med mig ett par sorter hem.

Sen stupade jag!

Var iväg på beardisträff för någon helg sedan. Jag som alltid har tyckt väldigt mycket om den här bloggsidan har svurit massor över den på sista tiden. Jag har haft så mycket problem med att ladda upp bilder, har tagit en hel evighet... Tröttsamt. Men nu äntligen kommer det lite bilder i alla fall. :) 

Vi var ute hos Inger Läppajoki. Hon bor så himla mysigt ute i skogen vid en sjö i ett helt underbart hus. Ser ut som en sagoidyll. Det var knappt 20 beardisar och en liten pulivalp som hittade ut. Jennie blev väldigt glad när bara hon fick följa med på äventyr. Har varit lite dålig på senaste tiden att göra saker med bara henne. Har blivit mycket Pippi... Så det var väldigt mysigt att bara ta med gammeltanten. 

Det är alltid lika roligt att träffa beardisfolk. Ett trevligt släkte! Kul också att titta på alla hårbollar som springer runt och bekantar sig med varandra. 

Kollar in varandra. 
 

En liten promenad. 

Beardisvalpen Phille. Finns det ett dyhål och en bardis så brukar de finnas på samma ställe! 

Efter promenad så blev det bad. 

Jennie simmar. 

Inger med delar av sin valpkull som hade 1-årskalas. Längst fram ligger mamma Sally, bakom valparna Valle, Alfons, Ella, Engla och den sista minns jag inte namnet på... 

Nu blir det en del valpbilder, är ju svårt att inte ta många bilder på söta valpar! 

Pulin Ester. En sjukt gullig och mysig valp. Blev väldigt sugen på att stoppa henne i fickan och låna hem henne! Underbar! 

Den här bilden tycker jag väldigt mycket om. Nästan så jag vill hänga upp den på väggen. Skickade den till Philles matte Pernilla, som tyckte den likande "Kan du inte tala?".

Brottning i fuktiga sågspån. 

Ester i sin nya förklädnad, panerad spätta eller valp? 


Spätta! 


Fick åka upp på trimbordet.

Nyputsad och fin. 

Säg den lycka som varar. Ner i leran och brottas igen! 

Ja, nu händer det grejer. Det känns mer och mer verkligt. 

Var igår hos en grossist och köpte hundtillbehör. Kommer ha lite försäljning av träningstillbehör, halsband, koppel mm. Jag tycker ju det är så sjukt skoj med prylar!! Blir ju som ett litet barn bland alla hyllor med saker att välja ifrån. Skulle vilja ta en av varje, men det går ju inte... Eller?! 

Det blev i alla fall liiite mer grejer än vad jag hade tänkt.... 

Igår var även elektrikern här och tittade, de kommer hit i veckan och drar upp el i taket. Får det precis som jag vill ha det med två uttag. Kommer bli kanon med rejäl belysning så man ser vad man gör. 

Igår och idag har det även varit kurs i företagsjuridik. Så mycket lagar och regler man ska förhålla sig till. Man blir ju lite lätt yr i huvudet. Är glad att jag inte satsade på jurist i alla fall. Booring! Tur att inte alla tycker som jag. :P 

Idag var det avslutning på kursen. Vi var ute och lunchade. Trevligt och gott. Ett kul litet gäng var vi med väldigt olika människor. Gillar udda grupper, det blir spännande. 

Efter det åkte jag upp till GeKås för att kolla in lite saker till företaget. Blev lite besviken, de hade inte allt jag hade tänkt mig. Men det blev i alla fall lite teskedar till alla kaffemänniskor, en klocka, lite krukor och annat smått och gott som jag hoppas förgyller tillvaron lite. 

De nyare fönsterna är målade invändigt och en gång utvändigt, de ska målas igen där ute. De äldre är skrapade, oljade och kittade. 

Det där med att kitta var minsann inte så lätt! Det föll på Andys lott att försöka hjälpa mig med det. Tror inte att han heller hade tänkt sig att det skulle vara så svårt, bara att dra en sträng, dra lite med fingret och sen var det klart, eller?! 

Nja... såg mer ut som att en yrvaken tvååring hade kladdat dit lite modelllera med vänsterhanden. Jag blandade mig i (såklart) och testade jag med, måste säga att det blev lite lite bättre, möjligvis som en tvååring med höger hand. 
Det blir nog bättre med lite färg på! Hoppas jag...

För nu börjar kittet stelna till och de ska målas.

Så lite på fönsterna, sen golvet kvar.  

Snart så kan jag börja med det roliga! Att ställa rätt saker och att inreda. Ska ner till IKEA en sväng också och shoppa lite. 

Men nu blir det lite företagspaus i tre dagar, vilket jag egentligen inte alls har tid med! Men jag anmälde mig till ett lydnadsläger innan jag visste att jag skulle öppna nu i sommar. 

Så i tre dagar ska jag träna lydnad. När jag anmälde mig så såg jag så sjukt mycket fram emot det!! Tyckte det skulle bli sommarens höjdpunkt. Just nu känner jag mig bara så sjukt stressad och så har jag så jäkla dåligt samvete föra tt jag inte har tränat innan. Pippi och jag står ju på samma ruta eller kanske tom en ruta bakåt än var vi var när vi tränade hos Jenny senast. Har inga bra planer heller på vad vi ska jobba med. Känner så extremt dåligt förberedd. Pinsamt! 
Men det kommer nog bli kul när vi väl är där. Jag behöver ett break och hundarna behöver få tid.

Dessutom så har jag anmält Jennie och Pippi till en rallylydnadstävling natten till fredag. Helt sjukt galet!
Men jag var ju med och tog fram de nya reglerna till rallylydnaden, den 1 juli blir de officiella i Sverige, så kl 24:00 den 1 juli kommer den första officiella tävligen vara. Självklart vill jag vara med!

Så jag ska på lydnadskurs i två dagar, sen köra ner till Hörby för att tävla på natten och sen gå lydnadskurs igen dagen efter. Jag har inte riktigt planerat det här till hundra procent, men jag tänker att det löser sig.

Jag har absolut inga förväntningar alls på tävlingen, Pippi kan inte ens alla momenten, vi har inte tränat rally. Dessutom kommer hon vara sjukt trött (och jag med), + att jag tror att hon kommer bli väldigt störd av att det är i mörker. Men jag tänkte att det var en kul grej jag ville vara med om. Vi får se hur det går. Spännande i alla fall! :)

Till helgen ska vi sätta upp staketet är det tänkt. Hoppas på fint väder!  

Ska se om jag kan speeda ner lite nu och kanske somna, jag som skulle somna tidigt idag. Undrar om mina hjärnhalvor verkligen sitter ihop, tycker komunikationen med mig själv ibland känns bristfällig... 

Hur man väljer att se på saker är så olika. 

En del ser på konkurrenter som hot, andra som möjliga sammarbetspartners. 

Golvet ute i terorihuset är av några stenplattor som är ganska så "ruffiga". Letade efter något slags medel eller lack att stryka över för att täppa igen porerna så att det blir lättare att rengöra och underhålla. 

Det var ju helt klart lättare sagt än gjort! 

Jag ringde till alla byggvaruhus jag kunde komma på, men ingen tycktes ha det jag sökte efter. Men det intressanta var att se hur de tog itu med problemet sen. För efter några samtal började jag bli ganska så trött på att ringa runt så jag undrade om de kunde tänkas veta var jag kunde hitta produkten. 

En del var supertrevliga och hjälpsamma medans vissa mest tyckte att jag upptog deras tid. 

De på getinge mattcenter (breddade mitt sökområde efter ett tag) är t ex alltid så himla serviceminded. Och då blir man ju sugen på att handla hos dem, för jag är en sån som vill bevara den utrotningshotade servicen. Och jag hoppas verkligen att det kommer märkas sen i mitt företag. För jag tror ju helt klart att de tjänar på att rekommendera någon annan om de saknar en produkt. Den dagen jag behöver något som de har så kommer jag ju tillbaka. 

Häromdagen så letade jag efter en revisor. Ringde till en byrå som hade fullt upp och som inte ville ha fler kunder, frågade om de kunde rekommendera någon annan. Tänkte någon sammarbetspartner måste de väl ändå ha. Jag tar ju helre någon som jag fått rekomendation om än den som står högst upp på hitta.se. Han blev skitsur och sa att det fick jag söka efter i telefonkatalogen. Idiot! Honom kommer jag ju aldrig rekommendera! 

När jag aldrig hittade den golvprodukt jag sökte ringde jag till Ida som har www.vi2hundcenter.se och frågade henne. Vet att hon har behandlat sina tegelväggar på sitt hunddagis så att de går att tvätta med högtryckstvätt. Och självklart så hjälpte hon mig, jag fick produktnamn och affärens namn som säljer produkten. Henne kan man lita på! Hon är alltid trevlig och behöver man tips eller råd så kan man alltid ringa till henne. Henne rekommenderar jag gärna och jag ser fram emot att sammarbeta med henne. Jag vet också att hon gärna sammarbetar med mig och vi kommer bli starka ihop. 

Brukshundklubben är en organisation som jag tror behöver omvärdera sina åsikter lite om de vill överleva. Fler och fler väljer privata aktörer idag och de tappar många duktiga instruktörer också. Jag var på ett medlemsmöte de hade för inte allt för lång tid sedan. Då säger vice ordförande i klubben något i stil med "Vad har de privata som inte vi har? Vi har X antal kvadratmeter apellplan och en nybyggd klubbstuga, allt de har är en ryggsäck". Den attityden är farlig. 

Tänk vilket fantastiskt sammarbete vi kunde ha om de bara hade velat skrota sina gamla värderingar, tänka om och öppna sina dörrar! 

Tror helt klart att i många fall vinner man på att tänka sammarbete istället för hot. Det kan i alla fall vara värt att testa. För vad är det man är så rädd för? 

Sen var det ju då utställningen i Höganäs. 

Än en gång glänste min lilla pälra som om hon var nypolerad. Jämför med utställningen i Lund i höstas. Hon var duktig då med, men hon ver mer spänd då. När jag plockade ur henne ur bilen då så skulle hon spana in allt och hon drog som om hon aldrig hade haft på sig ett koppel förut. Hon vaktade vår plats ganska mycket då också. 

Denna gången gick hon som en ängel och hon skällde inte ut någon hund oprovocerat. Hon var jätteduktig. 

Jag försöker jobba mycket med hennes attityd innan vi går in i ringen för jag vill att hon ska visa sig från sin bästa sida. Precis innan vi går in så kampar vi med kopplet och tränar lite fritt följ så hon inte ska dra iväg helt i kopplet. Det fungerar rätt bra! Tänker mig att det bli ganska bra tävlingträning med entré också när vi kliver in i en ring. 

Än en gång var det dommaren som gräver långt ner i halsen. Pippi tyckte helt klart det var jobbigt, det syntes lång väg, men hon fann sig i det och var tyst. 

Jag hittar hela tiden nya användningsområden för omvänt lockande- helt fantastisk övning! Här kom ett tillfälle till! När jag hade ställt upp Pippi var det bara att köra med omvändt lockande och hon frös och stod stilla hur länge som helst. Helt underbart! 

Just ja, resultatet ska man ju skriva om också.

Tyckte det gick bra. Det var en rätt hård dommare som gav många hundar "good" eller "very good". Men Pippi fick "Excellent" och fin kritik. Han tyckte hon var lite smal i huvudet, men trodde det skulle bredda till sig lite. Därför fick hon inget CK denna gången. Jag är supernöjd med det även om det hade varit ul med ett CK. Det får vi ta nästa gång. :P 

Pippi njutar lite av livet precis utanför ringen.

Fler bilder från tillställningen hittas här: https://picasaweb.google.com/Crissikrums 

Ska försöka blogga ifatt lite. 
Får väl börja med freestylehelgen då, får se hur väl det går eftersom jag inte ens kan minnas vilken helg det var just nu...

Men jag minns att det var en jättetrevlig helg. Pippi fick följa med ner utanför Helsingborg. Hon var en bra bit in i löpet, men då där bara fanns en hanhundsägare, och hon tyckte det var okej så fick Pippi följa med ändå. Det var jag väldigt glad över. Hade verkligen sett fram emot att köra med henne.

Måste säga att hon är en helg fantastisk liten hund! Hon blir bara bättre och bättre för varje dag som går!
Hon har verkligen lugnat ner sig. Hon är inte lika dragig i kopplet och hon är mycket coolare i alla möjliga situationer.
Jag har tyvärr slarvat lite med henne och hon har inte träffat så där jättemycket hundar. Har fått ta igen den lite nu på sista tiden. Men denna helgen var hon super! Hon var med när vi hade teori och hon låg bara och vilade trots ganska liten yta med flera hundar.

Men mest nöjd är jag nog faktiskt över min egen prestation. Så osvenskt att säga så, men så är det faktiskt. Jag har tyckt det varit jobbigt tidigare att gå emot stömmen på kurser, att göra annorlunda än vad instruktören säger att man ska göra. Varför vet jag egentligen inte. För i övrigt så har jag definitivt inte svårt att ta diskussioner, säga vad jag tycker eller säga ifrån. Men det har nog varit för någon slags respekt för instruktören att jag inte vill förstöra eller säga att den kanske har fel. Eller så har jag inte varit så säker på min sak att jag kunnat backa upp det till 100% kanske. Bara några teorier.

Men denna helgen så kände jag att jag körde mitt race och tränade så som jag vill. Jag kände att jag utvecklades som hundtränare.

Vi körde två hela dagar med egen träning och en dag med teori och slutprov. På de dagarna då vi tränade själv så var det väldigt intensivt och dåligt med pauser. Pippi är absolut inte van vid att träna så länge och hennes uthållighet är inte den bästa. Jag kände att jag lade upp vår träning bra. 
Jag hade glömt min påse hemma till godiset så jag hade det bara i en burk. Något som störde mig först, men som jag sen insåg var toppen! För då tog jag bara några bitar i handen på en gång, tränade upp dem, sen blev det en lagom paus. Eftersom vi tränade mycket med gammal klassisk "locka och lura" på kursen så gjorde det ingen att jag hade godiset i handen heller. I pauserna lekte vi, sen körde vi små pass igen och när vi hade lite längre pauser så lade jag henne på "paus" i hennes bädd. Precis så som jag vill ha det, i bädden är det "paus" och där ligger hon kvar medans jag lyssnar på nya instruktioner. När hon är framme så ska hon jobba koncentrerat. Så fast instruktören peppade oss att jobba in i det sista så höll jag hårt på mina pauser.

Hon jobbade hela tiden lös, vilket också är ett framsteg med så många hundar så nära i en inomhushall.

Det som dock inte var så bra var att vi hade "boat" in oss på vår plats. Jag hade ställt min väska, vi hade Pippis bädd och en stol med min godisburk och kamera. Jag hade ställt burken på stolen för jag tänkte att om jag har den på golvet så kanske någon hund tar för sig. Men stolen var tydligen inte tydligt nog. Instruktörens hund sprang hela tiden lös och runt lite här och var, och rätt som det var så ser jag hunden med hela huvudet nere i min burk och tycker i sig så många godisar hon bara hinner innan någon hinner stoppa henne.
Detta ser ju Pippi. Och Pippi som har så extremt mycket vakt i sig tyckte ju att detta var jättejobbigt. Hon tyckte i början att det var lite jobbigt att släppa sin godisburk överhuvudtaget, men sen släppte det. Men nu blev det ju inte bättre. Sen kastade hon onda ögat mot hunden hela tiden. Kom den nära så morrade hon.
Trots detta så kommer hunden tillbaka senare (långt senare, men Pippi har inget fel på minnet), och kör då ner hela huvudet i min väska för att leta efter mer. Då får Pippi nog, och morrar till ordentligt, när den andra inte lyssnar så nyper Pippi till den ordentligt i baken och jagar bort den. 

Även om jag inte tyckte att Pippi gjorde fel, hon ska inte behöva acceptera vad för nåt som helst så var det ett ordentligt bakslag i vår träning!! 

Lite skönt kändes det dock för mig att Pippi inte var ensam om att bli trött på godistjuven, den fick sig nyp hos andra hundar som inte heller ville dela med sig. Inte för att det är bra, men jag blev i alla fall inte den med "värst hund". 

En annan sak jag kände mig nöjd över var när det kom till boendet för mig och Pippi. Jag och Pippi skulle bott på gården. Sen visade det sig att en av hundarna som också skulle bo där inte var så snäll. Den var osäker och om en annan hund gjorde något mot den så blev den inte så snäll... Sen kom en hanhund som inte var inplanerad, och Pippi löpte ju som sagt. Då kände jag att det blev för mycket. Jag ville inte riskera att den stora biffiga hunden som skulle kunna bitas, sabbade min hund som ännu tycker att andra hundar är trevliga. Kändes inte schyst mot hanen som kom heller att behöva bo med min löptik. Och så var det ju godistjuven som Pippi redan hade kastat ett ont öga på. Så nej, jag bestämde mig faktiskt för att köra hem. Trots att jag var sjukt trött så kände jag att det var bäst för hundarna. Förr hade jag låtit folk övetala mig och jag hade kanske stannat fast det inte kändes helt rätt. 

Andra natten så körde jag ner och sov hos Emelie. Jag var ju nästan halvvägs dit. :) 
Då fick Pippi träffa kisekatt. Hon har varit där en gång tidigare, och hon kom verkligen ihåg att katten bodde där. Som hon letade efter henne direkt!
Katten var dock inte så söt som Pippi mindes henne. Katten var ju lite rädd och tyckte Pippi var läskig. Samtidigt så var hon nyfiken, så hon gick fram och nosade på Pippi för att sen komma på att hon var rädd och fräsa och springa. Pippi tyckte det var en konstig varelse och hon bestämde sig för att gå omvägar runt henne.

Nu har vi en massa roliga trix som vi ska träna på hemma! Pippi kanske kan bli en liten freestylestjärna?! 

Massa trevliga människor och hundar träffade vi också! 

Pippi blev väldigt bra kompis med Cassie! De hittade t.o.m något dött djur på promenaden som de delade och turades om att rulla sig i. 

Cassie.

Pippi pausar i bädden. 

När man frågar Pippi var Husse är, så tar hon en stumpa och ger den en dödsskakning. 
Vet inte om det är något bra tecken?!

Det har hänt en del sen sist som jag borde skriva om, freestyleinstruktörsutbildning och utställning bl a.

Men så fort jag känner att jag borde skriva så försvinner lusten...

Men lägger kanske upp lite bilder sen.

Har fixat en hel massa med företaget också. Inte långt kvar nu till det är tänkt att jag ska dra igång. Ser fram emot det med någon slags skräckblandad förtjusning.