lurvtussarna

Senaste inläggen

Av Crissi - 30 december 2010 23:59

Det här året har varit rätt händelserikt. 


Att få en ny familjemedlem är ju en rätt stor grej. 


Jag har utvecklats en del själv (hoppas jag i alla fall). Jag lär mig så mycket på att vara med hundarna och gå på kurser ihop med dem. 

Jag har även hunnit med att hålla en del kurser själv, det är alltid utvecklande. Det har blivit rallylydnad, valpkurser och aktiveringskurs. Sen har jag gått med och observerat en brukslydnadskurs för väldigt duktigt instruktörer och kursare. Är så tacksam för att jag fick vara med! Det var så inspirerande och lärorikt. Har ju inte alls hållt på med bruks innan så det var skoj. Det vill jag absolut fortsätta med. 


Det har inte blivit så mycket utbildningar för mig själv annars i år som jag brukar vara på. Har varit ett knapert år rent ekonomiskt sätt och då blir det tyvärr inte lika mycket. 

Men jag har varit på föreläsning med Fanny gott om klickerträning (tack mamma!). En föreläsning för Jenny Wibäck och Camilla Svenäng om tävlingspsykologi har jag också varit på. 


Jag har tävlat en del med Jennie och det var ett stort steg för mig. Jag har alltid innan blivit så rysligt nervös när jag har gått in på en tävlingsplan eller i en utställningsring att jag helt tappat bort mig och inte har kunnat fokusera alls. Men jag tycker att det har blivit mycket mycket bättre. Jag tränar på att andas och det känns bra. :) 


Vi har ju länge letat efter ett hus till oss och hundarna också. Ett projekt som ibland verkade helt omöjligt... Vi hittade inte huset vi sökte efter, till en dag! 

Då stod det där!


Den 15 december så fick vi nycklarna till vårt hus, vilken lycka! Vilken dröm!
Nu sitter jag i vårt nya hus och skriver om året som varit, kunde ju knappt sluta bättre. Och inte nog med att vi köpt detta huset. Vi har även köpt granntomten som ger helt nya möjligheter till mig och famtida företag.


Så nästa år för börja med måling, målning och tapetsering. :)
Sen kommer mitt företag startas upp (namnet är ännu hemligt :P). Jag hoppas på att kunna ha många trevliga kurser här under nästa år! Det är så skoj att ha kurs. Det är inspirerande och utvecklande och det är så kul att kunna hjälpa andra och se dem utvecklas. 


Hundarna stormtrivs här i huset! De älskar att busa i trädgården! Hoppas på att kunna arrendera en bit mark också som vi kan hägna in och ha till apellplan, när vi inte har kurser så blir det förhoppningsvis en del träning med mina egna hundar. 

Hoppas även på att kunna ta in någon annan bra instruktör och/eller föreläsare som även jag kan lyssna på och lära av. 

Skulle även vilja komma iväg och ta lite privatlektioner eller gå någon bra kurs själv för att utvecklas. Kanske gå på den delen jag fattas i utbildningen för att kunna öppna hundpensionat. Har ju nästan allt redan! 


Det känns som att jag just nu har vinden i ryggen och att 2011 kommer bli ett riktigt bra år!! Det kommer bli mycket jobb, men det är jag inte rädd för, det kommer nog bli mycket roligt jobb också! :) 


Ser fram emot att se vad 2011 har att ge! 






Av Crissi - 30 december 2010 23:27

Jennies år har varit lite som en berg och dalbana. Så är det alltid med Jennie, det är hennes charm! 
Min älskade lilla trasselsudd! Det som är kul med Jennie är att trots sin ålder så blir man fortfarande överraskad och man vet aldrig var man har henne! :)
Jennie går sin egen väg och alla andra får anpassa sig efter henne.


Under året som gått har vi tränat en hel del rallylydnad.
Vi har kommit upp i avancerad klass och har där ett godkänt resultat. Vi har fått stå på prispallen ett flertal gånger vilket så klart är jättekul! Vi har även fått smaka på motgångar och blivit diskade då Jennie tyckt att köttbullarna på banan varit aldeless för goda! :)


Vi har tränat en del viltspår och ÄNTLIGEN har vi kommit iväg och gjort ett anlagstest. Något jag funderat på länge. Jennie blev med bravur godkänd! Hon är en riktig liten spårstjärna! :) Synd bara att hon är så skotträdd så vi inte kan komma vidare på tävingar. Men vi har fortsatt att spåra en hel del hemma för Jennies skull.


Jennie har även fått vara med och testa valla får. Men även i fårfållan är Jennie som hon är mest. Hon gör det som passar henne på sitt sätt. Kom inte och säg åt henne hur det ska göras, för då kan du lika gärna göra det själv! Det är skoj en stund, sen är det roligare att leka med  instruktören och kopplet! :) 
Jennie blev tyvärr inte godkänd på vallanlagstestet.


Jag och Jennie var iväg på en lydnadskurs. Det var såå kul! Vi fick massa bra tips och jag och Jennie har verkligen hittat tillbaka till lydnaden och det roliga ,med den träningen under året!  


Jennie var också med lite på prova-på-brukshelgen. Hon fick göra några övningar och hon hängde glatt på! Hon gillar fortfarande att få vara med och träna och ibland tror man nästan att hon är en valp. :P 


Vi har klickertränat en del under året och hon har blivit riktigt duktig på att bjuda på nya saker och inte tröttna så fort och gå så fort hon får lite motstånd. 
Hon har lärt sig att gå in i buren bl a.
det jag är mest stolt över är att hon lärt sig att backa! Det har vi tragglat länge och haft en hel del problem med. Men det har börjat lossna och hon har börja gå bakåt istället för att skutta. Vi har en del kvar att jobba på, med det känns bra. :) 


Mitt absolut största mål för Jennie nästa år är att (1.) hon ska må bra! Hon ska inte behöva ha ont i onödan och hon ska vara lycklig. 

Hon ska få sin (2.) egentid när bara hon och jag gör saker. 

(3.)Träna och hålla igång så mycket som Jennie vill och trivs med.

Nu har vi hittat (4.) glädjen igen i träningen, den vill vi behålla! 

Jag skulle vilja testa att (5.) starta i lydnadsklass 1 en gång till med henne. hade varit kul att känna av var vi är. 

Om det är möjligt och Jennie mår bra skulle jag vilja (6.) få två godkända tävlingar till i rallylydnaden i avancerad klass. 

Fortsätta (7.) klickerträna och lära henne nya saker. 


Jag har accepterat att allt måste få vara på hennes vis och hennes villkor. Ibland kanske det blir lite väl mycket på hennes villkor och hon har nog blivit lite väl bortskämd på senare dar. Men det känns ändå rätt okej. Det är rätt skönt att det får vara så. Det känns väldigt bra att ha skaffat Pippi som en avlastning, att jag får utlopp för allt jag vill göra med henne och sen behöver Jennie bara göra det hon vill och kan. :) 

Jennie kommer alltid vara nummer 1, min första egna hund liksom. Hon är så jäkla speciell och udda. Hon kan göra en riktigt irriterad ibland, men lika förvånad och lycklig ibland. Hon har mycket karaktär och är helt enkelt unik! Kommer aldrig få en Jennie till!! 


Av Crissi - 30 december 2010 22:12

Pippi har hunnit med en hel del på sitt första år. Och ändå har vi inte hunnit allt som jag hade tänkt, önskat eller velat. Men det blir ju inte alltid som man tänker sig. 


Pippi har fått träffa får vid några tillfällen och testat på att valla. Har varit på några olika ställen vid några olika tillfällen med lite olika känslor och upplevelser. Det var väldigt olika ställen, på det ena stället fick hon väldigt fina lovord och hon tyckte det var såå kul! Där var bra krut i lilla damen! Dit åkte vi igen på ett tvådagarsläger och tränade en del. Det är så underbart att få se dem göra det som de är avlade för att göra. 
Sen testade vi ett annat ställe, men en helt annan stil. Jag fick inte alls samma känsla och jag tror inte Pippi upplevde det som att hon vallade. Som novis undrar jag om det är det som kallas lydnadsvallning?! Hon gick där och gjorde vad jag sa till henne, men det var inte den där coola känslan.


Vi har varit på två utställningar.

En liten valputställning i Varberg (om jag minns rätt), mest för övningens skull. Vi var ensamma i rasen och kom ju då etta, men fick tyvärr inget HP. Hon skötte sig dock väldigt fint, hon fick fin kritik och det var nyttig träning. 
Sen var vi i Lund, på Pippis första officiella utställning. Jag tror det var fyra stycken i klassen och Pippi blev tvåa. 

Även här skötte hon sig bra, hon ville dock vakta vår plats lite väl mycket. Hon fick fin kritik och jag var jättenöjd över vår känsla. Hon verkade tycka att det var rätt skoj. 


Vi har under året gått en tävlingsförberedande valpkurs. En helt underbar kurs som var sjukt bra!! Den var så inspirerande och skojig! Vi fick många bra grunder som vi kommer ha nytta av hela livet. 


Vi har även varit på en prova på helg där vi fick testa bruksspår ena dagen och sök andra dagen. 

En jätteskoj helg! Skulle absolut vilja fortsätta med detta! 


En kväll var vi och testade uppletande. 


En annan kväll fick jag och Pippi en privatlektion för två väldigt duktiga instruktörer i brukslydnad. Väldigt givande och fick fick med oss en massa nya tips på hur vi kunde gå vidare. 


Har klickertränat Pippi en del. Hon är så sjukt rolig att klicka!! 

Vi har bl a klickat lägga huvudet i backen, backa, backa upp på låda, hoppa rätt upp i luften, dutta med nosen i handen, början till ett framförgående, hämta saker och gå in i buren.


En sak som vi har lagt mycket energi på är hennes vilja att äga och vakta saker. Jag är rysligt stolt över hur långt vi kommit faktiskt. Nu kan hon hämta saker och komma med dem till mig, något som verkade omöjlig för ett tag sedan. Det satt verkligen långt inne, hon ville hellre ha sakerna själv. Hon har fått lite regler och är duktig på att inte ta saker utan lov och släpper fint på "loss".


Jag har fått den lilla hunden som jag länge drömt om, en kelig hund! Har aldrig haft en så kelig hund innan. Har fått tvångskela alla de andra. :P 
Hon vill ligga väldigt nära! Hon hade gärna krypit in under skinnet om hon hade kunnat! Hon kommer och tröstar en om man är ledsen och hon är alltid med som ens skugga.

Hon är en ganska lätt hund. Hon kan lätt gå upp i varv, men det blir bättre och bättre. När man kommer bort och är ute så kan hon stissa upp sig, och bli jobbig i kopplet. Men är vi inne hos någon så finner hon sig snabbt och lägger sig.

Hon kan reagera mycket, bli rädd och låta en del, men kommer snabbt över det, är nyfiken och undersöker.

Jag trodde aussien skulle bli stissig och jobbig att ha att göra med om de inte fick rätt mycket sysselsättning med jämna mellanrum. Men om jag varit dålig så finner hon sig i ett par dagar utan något speciellt.  Hon är en helt fantastisk liten hund!! Jag tycker hon fungerar väldigt bra i vardagen. Hon är duktig, men busig. Tycker hon är rätt lugn för att vara så ung. Hon har inte tuggat sönder många saker och hon fungerar bra att lämna ensam. Hon har blivit en så naturlig del i vår familj. Känns som vi haft henne jättelänge. Älskar henne sjukt mycket!! 

Hon är så vacker och söt! Kan inte titta mig mätt på henne! 


Pippi har väldigt lätt för att lära. Hon älskar att träna! Hon har en väldig potensial och ibland får jag så dåligt samvete för att vi inte tränar mer, eller har kommit längre. Det känns inte riktigt som att jag kan utnyttja hela hennes kapacitet. Hon är för bra för mig. 

Jag har för dåligt disiplin på mig själv och för dåliga rutiner. Tappar liksom motivationen och lusten ibland och det går verkligen i vågor. 

Har lite svårt att hålla ihop henne ibland också. Hon blir lätt splittrad och det tar en stund att få henne fokuserad och motiverad, sen gäller det att hålla den fokusen. Hon tappar den lätt. Men det kanske blir bättre med tiden också. 


Jag är väldigt dålig på att sätta mål. Är dålig på att leva upp till målen och bli nöjd med resultatet. 

Men mina mål för oss till nästa år är att (1.) behålla känslan. Jag får inte glömma den! Så länga vi har kul är det bra! Vi får inte börja tävla på bekostnad av glädjen eller känslan. Just nu har vi en skön känsla ihop och den vill jag ha kvar. 

Jag får inte glömma att (2.)leka och ha skoj ihop med henne bara för att hon inte är valp längre. Det är så viktigt, men ändå lätt att man kommer in i en tråkvardag och glömmer att ta sig tid till att ha kul. 

(3.)Att ge Pippi egentid. Att inte alltid ta alla hundarna, utan ta ut bara Pippi på promenad, lekstund eller träning. De är individer och behöver sin tid. 

(4.)Att träna varannan dag. Helst varje dag, men det tror jag inte jag kan hålla. Så varannan är nog mer realistiskt. 

(5.)Att träna mer personspår. Hur ofta vet jag inte, men så hon blir säker på i alla fall ett apellspår. 

Blir hon säker i personspåret och håller sig till det spåret hon går gå fast det kommer korsande viltspår, så vill jag börja även med (6.) viltspåret. 

Att gå någon kul (7.) kurs ihop eller ta privatlektioner så vi kommer vidare och utvecklas i vår träning. 

Om jag håller alla dessa punkterna så borde vi kanske klara av(8.) att starta i lydnadsklass 1 under året som kommer.
Skulle vilja (9.) fortsätta med vallningen också. Ska försöka komma iväg och kolla in ett tredje sätt att valla hos en tredje person. gillar att få många olika intryck för att bilda mig en uppfattning.  
(10. )Fortsätta klickerträningen och lära in nya saker. 

Men viktigast av alla är så klart att Pippi är frisk och mår bra! 

Vi ska även under året HD-röntga, ögonlysa och göra MH-test. 


Kanske fåniga mål för många. Kanske skulle stå mer tävlingsmål... Men det är klart att jag skulle vilja ha fina meriter också, och tävla. Men jag kan inte lägga all fokusen på tävlingen, då tappar jag allt det där andra. Har testat det innan. Nu ska jag testa lägga fokus på de mer grundläggande sakerna så kanske tävlingarna kommer av sig självt. Och gör de inte det så får vi ta det nästa år. 







Av Crissi - 30 december 2010 21:44

Så bar det iväg upp mot Norge, den stora dagen D! 


Allt gick fint, tills vi kom till Oslo ungefär. Vid Moss så börjar bilen bubbla och dö. 

En plastgrej som håller en av cylindrarna på plats i motorn har lossnat och smält sönder. Så där står vi, mitt på motorvägen i Norge på nyårsdagen med en död bil. 
Då möter vi en ängel.
En snäll man stannar och hjälper oss. Vi får sitta och värma oss i hans bil och han ringer bärgningen åt oss. Han är medlem i någon förening och får den gratis och ger det till oss. Så underbart snällt! Vi får sitta i hans bil i en timme ungefär, för att sen bli bärgade till en bilfirma. Där får vi ta en hyrbil och köra vidare. Ni kan ju bara gissa vad den kostade när en pizza kostar 200 norska kronor!! :O Fattar ju att folk vill åka dit och jobba!

Klockan blir rätt mycket och jag har lite smått panik. Trodde aldrig att vi skulle komma vidare. Våra underbara snälla uppfödare som också är små änglar börjar då köra söderut för att möta oss. Så de kör 30 mil enkel resa så att vi sent på kvällen möts någon stans mitt inne i de mörka skogarna för att göra affärer i skenet av en upplyst bensinstation. Helt bisarrt!


Men det kändes helt rätt. Med sig hade de lilla Akaya frekk og freidig som de då kallade för Deilig samt två av hennes bröder. Hon var SÅÅÅ söt! Tuffa var valparna. De skuttade glatt runt där och utforskade allt möjligt. Orädda och framåt. Sociala var de också, ville gärna komma fram och hälsa. Veronika och Magne var jättetrevliga och verkade vara så mysiga mot hundarna. Även om det kändes konstigt att göra affärerna där och att det inte riktigt blev som jag hade tänkt eller önskat så kändes det rätt. När vi åkte därifrån hade vi nu med oss en ny liten familjemedlem, en liten aussie! :D 

Ingen dålig start på det nya året!! 


När vi sen kom hem så hade vi dock ingen bil, De i Norge öppnade motorhuven, tog 1000 norska kronor för att konstatera att de inte kunde fixa den. Så den fick bärgas till Sverige för att lagas där. Det tog dock lite tid och hyrbilen började bli dyr. Så Andy fick åka upp och lämna den och ta tåget hem för att lite senare ta tåget upp igen och köra hem vår lagade bil. Det var inte världens bästa väglag den vintern, men ingen blev skadad i alla fall, och det är huvudsaken! 
Vill dock inte veta vad valpen egentligen kostade oss...


    

Av Crissi - 30 december 2010 21:08

Imorgon är det nyår. 

Den värsta dagen på hela året, enligt Jennie! 

Hon är livrädd för alla ljud, trafik, bussar, skott, tappade grytlock, hushållsmaskiner och smällare! 

Hoppas att DAP och Zylkene ska kunna göra dagen dräglig för min lilla älskling. 


På spisen bubblar kycklinghjärtan. Hundarna får också lite extra gott lyxgodis till nyår! :) 


Såhär inför ett nytt år är väl tanken att man ska summera lite och sätta upp nya mål inför det nya året. 


2010 började ju lite speciellt. 

Jag hade länge trånat efter en ny liten hund. Ville ha en hund att träna och eventuellt tävla med. En hund att gå roliga kurser och åka på kul läger ihop med. 

Gamla Jennie har ju sin artros hon brottas med och ibland kommer erlichiasen (eller anaplasman som det heter nuförtiden) tillbaka. Ibland mår hon bra och ibland kan vi knappt göra något alls innan hon blir grinig eller börjar halta. Allt blir numera på Jennies villkor och måste anpassas efter hur hon mår och vad hon vill. 

Så en ny lite krabat var det dax för, som kunde följa mig i hasorna på mina upptåg. 


Har länge funderat på vilken ras det skulle bli. Många raser har kommit och gått i mitt huvud och ibland känns det som att det gäller mer att hitta en bra individ än rätt ras. Men aussien verkade passa mig bra och dessutom tyckte Andy också att det var okej. För tyvärr så är det ju inte bara jag som ska tycka. :P 

Vi lånade hem en aussie för att testa lite (tack snälla Eike och Narooma!!). Och vi föll! En aussie skulle det bli. 


Andy hade egentligen sagt att det inte skulle bli någon ny hund förens vi hade köpt hus. Han tycker det är jobbigt med hundarna i lägenheten. Men just nu passade det ju en en valp och har hade nog lite sår i öronen efter att ha haft mig tjatandes i örat under ett års tid eller vad det kan ha varit... Och dessutom så letade vi ju hus! Vi kanske hann hitta det innan valpen kom hem?! 


Nu skulle jag bara hitta en valp som jag ville ha. Det är inte det lättaste. Aussien är en helt ny ras för mig och det blev som att hitta en nål i en höstack. Vad skulle jag leta efter? 

Började kolla på de kombinationer som fanns. Det var inte så lätt... SKKs avelsdata och googel användes flitigt. Kollade mycket statistik och sjukdomshistoria. Spanade in hundar på utställningar, läste och snackade med folk jag kunde hitta. 

Insåg att det fanns en hel del inavel i många kombinationer, det ville jag INTE ha! 

Det fanns en uppfödare jag kunde tänka mig, men hon fick inte tillräckligt många tikar i sina två kullar, så där blev ingen valp till mig. 

Hittade en kull i Uppsala som vi dessutom åkte och tittade på. Men när vi var där fick jag kalla fötter och åkte hem utan valp. Det kändes inte alls rätt. Valpen hade blivit bilten av en annan hund (sas det), men den såg inte alls bra ut i pälsen.


Så hittade jag en kull i Norge som jag gillade skarpt!
Utavel, friska linjer (vad jag kunde se) och en stor fin kull. Mailade uppföadren, men alla var tyvärr sålda.

Hittade då en kull i Danmark och vi bestämde oss för att åka dit och köpa en valp.

Då hör uppfödaren i Norge av sig då hon fått ett återbud! Det är ju bara meningen att vi ska ha henne, så norgevalpen fick det bli!


Heimdal stod det på internet att det låg i. Googlar Heimdal och hittar att det ligger strax söder om Oslo. Ingen fara. Vi planerar att åka upp den 1 jan och hämta henne. Snackar med Veronika (uppfödaren) dagen innan och säger att vi kommer då och det borde ta X antal timmar att köra dit.
Får till svar att det borde det inte alls, i så fall skulle vi köra VÄLDIGT fort!!

Hmm.... Visar sig att det finns TVÅ Heimdal i Norge och det andra ligger vid Trondheim, dvs i nordnorge!!! Får lite lätt panik och inser att dit kommer Andy ALDRIG köra!!! Han tycker redan jag är vansinnig som ska upp till Oslo för att köpa en hund när man kan hitta en billig blandras på blocket i samma stad för en bråkdel av pengarna.

Sitter där med mitt lilla hundhalsband i handen och bädden är förberedd till valpen och inser att jag inte kommer få användning av detta, det är kört!
Börjar stortjuta, och försöker berätta för Andy om mitt minst sagt pinsamma misstag som jag förstår att jag kommer få höra om många många gånger!
Det underbara är att allt Andy säger är att "-Jaha, då får vi väl köra dit."

Blir lite chockad! Har iof fått höra det många gånger sedan dess efteråt och jag vet att han inte tyckte att det var det mest superintelligenta  som jag gjort, men han ställde snällt upp och körde! :) 


Nu kunde äventyret börja! 


Av Crissi - 7 december 2010 17:35

Var uppe i parken med tjejerna idag och tränade lite, då hörde jag hur någon ropade. Tittar upp och då står en tjej kanske 50-75 meter bort vid staketet. Ser ut som hon inte verkar våga gå in i parken. 

Hon ropar och säger att hon har en hund, om hon kan komma förbi. 

Fattade först inte vad hon menade, svarar lite trevande att det går väl bra. Fattade inte varför det inte skulle gå bra. 

Hon poängterar än en gång att hon har en hund och undrar om jag har mina i koppel och om hon kan komma. 

Ja, kom du bara säger jag! 

I mitt inre ser jag framför mig att hon ska komma fram med en gigantisk hund som hon knappt kan hålla. En stark biffig hund, kanske av mastifftyp. Tänker att den kanske är aggressiv och gör utfall. Har ändå lite extra koll på mina små tjejer även om de har väldigt bra koll min godisficka som är nyladdad med nytt godis. 

Fram smyger hon och bakom henne kommer en liten vit nerklippt mellanpudel!!! 

Hon går först mot mig, och jag tänker att hon kanske ska kasta i papperskorgen som är framför mig. Hennes hund kanske gör utfall fast den är liten, hon kanske tycker det är pinsamt? Men hon viker av och går flera meter bort, förbi och försvinner. 

Var hon rädd att mina skulle attackera? Jag stod och tränade med mina två ganska små söta hundar flera meter bort. Fattade ingenting! 

Hennes lilla hund verkade inte bry sig om oss heller, den bara skuttade förbi... 


Ska också fråga om det är okej nästa gång jag ska gå förbi någon! :P 

Hon hade kanske någon bra anledning, men jag förstod den inte.



Av Crissi - 30 november 2010 16:51

VARNING!! Idag blir det ett skrytinlägg! ;) 


Kan inte låta bli idag, är såå stolt över mina små flickor, men framförallt över lilla Pippi! 

Vi gick bort till veterinären idag för att vaccinera henne. Kan dock erkänna att jag har varit lite väl lat på sista tiden och tagit alla tre hundarna när jag varit ute. Det var väldigt mysigt att bara gå med Pippi. Det tyckte nog hon med. :) Hon var väldigt duktig, gick finare än vanligt och lyckades tigga till sig en hel del godis. Fördelen med att det är halt ute är att man kan inte slarva, hundarna måste helt enkelt gå fint i kopplet. Fast jag har faktiskt köpt mig sådana där små dubbar som man sätter på skorna,supertantigt, jag vet!! Jag skäms lite när jag har de på mig, öppnar dörren och tittar lite så att ingen ser mig innan jag smyger ut... Hihi

Men, de är faktiskt ganska bra när det är isgata ute. (Ett litet sidospår) 


Veterinären har sin klinik i en villa, där är inte så gott om plats. När vi kom in i väntrummet så sitter där en gigantisk rottweilerhane med sin husse. Den var otroligt vacker (hunden alltså, hussen var inte alls i min smak)! Den hade ett stort biffigt runt huvud och fina muskler. Den var 11 månader och tyckte att Pippi var väldigt intressant! Hussen satt och snackade i telefon och hade noll koll! Han hade hunden i en ganska kort kedja, men tillräckligt lång för att den skulle kunna tränga upp mig och Pippi i ett hörn.Där stod han och glodde och skällde på oss. Vi kunde inte ta oss någon stans. 

Nu var Pippi såå duktig! Hon tyckte så klart att det var väldigt jobbigt, och öronen låg bakåt. Jag satte mitt ben mellan henne och hunden och matade henne och hon skötte sig så fint! Han försvann in i ett rum rätt snabbt och då lade sig Pippi direkt med ryggen mot utgången. Chock nummer två för mig att hon kunde slappna av direkt och inte ligga på helspänn med nosen mot dörren. 

Sen kom en ny hund in i rummet, en gammal labbe på 11år. Även nu sköter hon sig fint, hon morrade till lite, men blev tyst när jag lockade på henne, sen lade hon sig igen. Hon kunde lika gärna tagit ut sin stress på den nya hunden men det gjorde hon inte. :) 

Sen kom biffhunden ut igen, den gamla hunden hade inte riktigt lika mycket tålamod med den, den visade hela garnityren och morrade högljutt mot den! Då ställer sig hussen mitt i detta lilla rum, med mig på ena sidan och den andra hunden på andra. Så sätter han sin hund i handtaget på en innerdörr och ställer sig och plockar med sina saker och sin ryggsäck. Skötaren får komma och ta hans hund, för den håller på att dra av innerdörren. Snacka om noll koll hos den där killen! 

Det var vår tur men jag tänker inte utsätta Pippi för att gå mellan de där hundarna och ber om att få vänta. Det var de ju i alla fall snälla och förstod. Till sist fattar han att han är i vägen och masar sig ut. 


Väl inne i rummet så är Pippi pigg och glad igen och pussar skötaren. :) 
Jag ber veterinären kolla Pippis tände så att allt sitter som det ska. Tänkte nämligen ta bort det tandtillägget som jag köpt till hennes försäkring. Hade det mest för om något skulle växa fel vid tandbytet.

Hon tar sitt uppdrag på allvar och gräver djupt och länge i Pippis mun och räknar alla tänder. Lilla Pippi tycker det är lite äckligt, men sitter snällt kvar och låter henne titta (superstolt!). Pippi fick sitta kvar en stund på bordet och äta godis och vi kunde gå därifrån med gott humör och en matte som var säkert en meter längre och såå stolt över sin lilla Pippi! 


När jag kom hem tog jag ut Dogge och Jennie en sväng. Och Jennie var så taggad! Hon går som en klocka och bara tittar på mig efter lek och belöning. Hon är så underbar när hon är på det där busiga humöret. Var ju bara tvungen att stanna till i parken och träna lite med henne. 

Vi tränade lite fotgående och den motivationen som vi saknat länge fanns verkligen där. Det glittrade i ögonen och de bara skrek "MER!". Underbart! Tror aldrig hon har gått så fint som hon har gjort den sista tiden. Var har detta funnits hela tiden? 

Vi körde några inkallningar också, ett av hennes favoritmoment! Kunde inte låta bli att träna några snabba lägganden heller, man får ju passa på när hon är så taggad och man får tillfälle att belöna några riktigt snabba. Vet bara inte hur jag ska få fram den där lusten när den inte finns där. Ibland får jag henne bara inte att kasta sig ner sådär. 


Jag är ledsen, men idag var jag bara tvungen att skryta om mina små tjejer, de överraskade mig verkligen och det är så underbart!! :) 




Av Crissi - 27 november 2010 21:19

En del påstår att vi människor på något vis skulle vara mycket smartare än djuren... Att människan är en intelligent varelse. 


Jag undrar om det är samma människor som tror att bestraffning är en bra inlärningsmetod. De tror att hunden skulle sluta dra i kopplet om de rycker tillbaka hunden, eller att hunden skulle sluta hoppa om man tar den i nacken och skäller på den. 


Bestraffning fungerar i alla fall inte som inlärningsmetod på mig, varför skulle det då fungera på min hund? 


Jag älskar coca cola och godis. Varje helg köper jag cola och godis, ser fram emot det och trycker glatt i mig läckerheterna. Efter ungefär lika kort stund varje gång så får jag ont i magen och mår illa. Jag brukar tänka att jag aldrig mer ska äta eller dricka det igen och hur korkad jag är. Ibland så hinner det bara gå några timmar innan det går över och då har jag tydligen redan glömt hur dåligt jag mådde nyss och ger mig på det igen. För det är ju såå gott. 

Och vad tror ni jag köper nästa helg? 

Skulle jag vara smartare än en hund? 


Hunden vill gärna fram till den där härliga fläcken, den luktar ju såå gott! Kanske så gott att det där rycket inte blir värt mycket om den bara får slicka i sig den där underbara lukten en stund! 


Vi tar det onda med det goda liksom. 


En del människor borde ju ha insett att det inte fungerar med bestraffning, när de har en 8 år gammal hund som fortfarande drar, fast de rycker tillbaka den. Eller är vi så jäkla intelligenta som de påstås? Det är ju lätt att skylla på hunden, "varför lär den sig aldrig att sluta dra, fast jag rycker i den?"...


Det är så intjatat i oss från gamla böcker och TV-program (som tyvärr fortfarande går) att vi ska bestraffa hundarna när de gör fel. En del verkar tro att det är det "rätta", att de måste bestraffa och att det inte finns några alternativ. 

En del personer gillar det inte, men känner att de måste. När de får ett alternativ, så verkar de så lättade och de tycker helt plötsligt att träningsbiten blir rolig istället för ett ont måste som ingår när man köper en hund eftersom alla andra förväntar sig det av en som hundägare. 

När hunden är liten är det okej att den är busig, men den dagen hunden fyller 1år och man inte längre kan skylla på att den är valp, så ska den tydligen vara "klar" och lydig. 


Det är skönt att veta vad man vill och vad man strävar emot. Om vi nu är så jäkla intelligenta så borde det ju gå lätt för oss att ändra oss och våra beteendemönster, men begreppet vanedjur hör man ganska ofta om människan. Att bryta våra mönster tycks vara väldigt svårt ibland. Men man får inte bara skylla på att vi är vanedjur och strunta i att försöka ändras, för det går! Man får kämpa!



Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards