Ingen kul dag idag alls... 
Vår träningsvän Kikki som har två aussisar fick ett tråkigt besked idag. Hennes hane Ozzi har en skada i L7S1... Det kom så snabbt. Vi tränade häromdagen och då märkte nog ingen något, igår haltade han och idag hittade dem detta hos veterinären. Tycker så synd om Kikki och Ozzi.

Vi som hade kommit igång så fint med träningen och Ozzi som var så duktig. Vet att de siktade på tävling i oktober. Nu får vi se hur allt går. 

Blev ingen träning med Emma heller då hennes gamla vovve också är dålig. 

Gillar inte alls när hundarna mår dåligt och är sjuka... 

Har faktiskt fått till ett par pass med positionsträning. 
Tränade med Kikki i Ängelholm i fredags och det verkar ha gett resultat. :) 

Pippi drar gärna framåt och blir då sned. Hon har fullt fokus på sin belöning och även om jag försöker kasta den bakåt så är jag för långsam. Hon hinner flyga fram innan jag fåt upp leksaken och kastat den bakåt. 
Men med Kycklingen som extern bakom och ett klick och varsågod när hon går fint så har det blivit mycket bättre! 
Hon har blivit väldigt duktig på att jobba med extern över lag.

Jag hoppas verkligen att den känslan vi har just nu håller i sig! Hon är underbar att träna ihop med, jag bara njuter. 

Jag är så löjligt förtjust i denna lilla vovven. Kan sitta och titta på henne och bli helt varm i kroppen. 

Igår var vi och dömde rallylydnad för en rasklubb. Pippi var med. Fick passa på att träna lite under all väntan. 
Jag har alltid varit så rysligt imponerad över folk som kan lägga sin hund någon sans och sen ligger den där medan de gör andra saker. Så ville jag ha det med Pippi tänkte jag innan jag skaffade henne. 
Vi har kommit en väldigt god bit på vägen. Jag lade henne mitt på planen medans jag byggde bana. Hon hade massa skällande hundar och människor som rörde sig runt sig och en som körde agility precis bredvid, men Pippi bara låg där och tittade. 
Sen skulle jag gå och äta lunch. Lade henne vid ett tält som sålde hundtillbehör och frågade en kille där om han ville hålla ett öga på henne när jag gick in och tog mat. Vill inte att någon annan hund ska gå fram till henne när hon ligger sådär. Det här blev lite ett test, för jag tror inte att jag har gått undan sådär tidigare så att hon inte ser mig på en längre stund. 
Men när jag kom tillbaka så var killen bara såå imponerad och han trodde knappt att det var en hund. 
Jag tror jag växte två meter! Det är en sån jäkla go känsla när man ser resultat av träning. Ska verkligen försöka komma ihåg det här till nästa svacka. :) 

Lite lydnadsträning hann vi med också och fokuset blir bättre och bättre på nya platser med mycket störning. Lite snusigt vid ingång, det får vi lägga mer tid på. 

Jag fick vara skrivare igår också när de hade den vanliga lydnaden. Det var riktigt intressant. Fick en massa nya tankar och idéer. Fick se de tävlande ekipagen från riktigt nära håll och fick höra hur domarna resonerade och poängsatte. 

Var och tränade i Laholm med Emma idag. Hade bara Pippi med mig denna gången. Vi försökte få till uppsitten och se tränade vi lite linförighet. 
Min plan var att Emma skulle kläcka någon briljant superlösning som skulle fixa våra usla uppsitt. Jag har försökt få till dem med att få henne att "sitta vackert" och sen slå ner tassarna i backen. Och att få in det tänket även från liggande. Det har gått uselt! Fint i teorin, bajs i den bittra verkligheten! 

Emma gjorde klart för mig att jag ju klickar för att vara i luften och inte slå tassarna i backen, vilket resulterar i en hund som sitter och balanserar jättesnyggt och slänge i luften. Jag fattar inte hur jag i hela fridens namn kan ha missat detta?!?! 

Gör om, gör rätt! Ska ge det en chans till och börja om från början för att se om vi kan få till det. 
Annars kanske vi ska prova med stilla framtassar på en kloss och röra baken istället. Såg en jäkla snygg film på en som hade det... 
Mitt problem är ju att jag inte gillar att peta och hålla på en massa. Jag vill bara att det ska fungera... Och det gör det ju kanske inte alltid. :P

Fritt följ gick bättre. Blev väldigt förvånad över loppans uthållighet idag. Hon gick långt med fin fokus och utan ljud. Tyckte hon var jätteduktigt. Visst, något tapp någon gång, men hon hittade tillbaka själv utan att jag behövde rätta eller påminna. 
Sen är det ju positionen, den är katastrof! Där har vi en hel del att jobba med.
Jag tycker att högersvängarna börjar bli lite lite bättre. 

Det största fokuset just nu ska nog läggas på positionen tror jag.

Har funderat en hel del på det här med bruks... 

Har haft en vilja att hålla på med bruks ända sendan jag planerade att skaffa Pippi. Jag har dock ingen koll eller erfarenhet alls av brukset. När jag ska börja med något nytt så kommer prestationsångesten in i bilden. Tänker att jag måste göra rätt från början och lära in det på bästa möjliga sätt. 
Att jag måste göra det perfekt gör att det inte blir av eftersom jag inte vet vad det perfekta är! 

Tänkte att jag skulle gå en kurs. Men jag har inte hittat något bra. Eftersom jag måste lära in det på bästa sättet (hur nu det är) så måste jag ju hitta bästa instruktören som använder sig av bästa metoden som kan passa min hund.... Ja ni fattar, det blir jäkligt svårt! Speciellt eftersom det inte precis haglar av brukskurser.

Så nu tänkte jag att jag ska försöka tänja på mina gränser, strunta i allt och bara köra på! Nu får det bli fel. 
Bättre fel än inte alls alls försöker jag intala mig själv. 

Så nu ska jag försöka mig på att spåra med Pippi. Jag älskar ju blodspåret och har två hundar som råkar vara rysligt duktiga på detta. Nu har jag undvikt blodspåret med Pippi för att det tydligen kan förstöra för personspåret och jag tycker rysligt synd om Pippi som inte har fått spåra pga av mina begränslingar och hjärnspöken. 

Jag provade att lägga ett litet kort spår på en stor gräsmatta för ett tag sedan för att se om hon kom ihåg nåt ifrån de få spår vi har gjort tidigare (då hon var väldigt duktig). 
Det fick bli ett födospår. Jag hade putsat en stek, så det blev slamsor av rått nörkött och senor. 

Pippi älskade spåret!!! Hon spårade mer än gärna och till min förvåning så tyckte hon att själva spåret var så roligt att hon gick över flera köttbitar. Ett bra betyg enligt mig. 

Detta får mig att tro att jag måste göra pinnarna viktiga för henne om hon går över rått nötkött i spåret. 
Vad jag har förstått så lär många hunden att spåra för sig och plocka pinnar för sig för att sen sätta ihop dessa och de "råkar" gå på en pinne i spåret som de får belöning för om de hittar. 

Jag tänker att jag måste redan från börjar få henne att förstå att man spårar till en pinne som ger belöning. Att de är målen. Så varje sträcka till en pinne blir ju ett spår i sig, eller en delsträcka om man vill se det så. 

Tänker att man borde kunna ladda pinnarna till att börja med. Att de är superroliga. Sen lägga små korta spår till en pinne som ligger lite dold så att man verkligen måste jobba med nosen. Så pinnen är slutet. När hon har fattat detta så lägger man ett spår med två pinnar. Så efter första pinnen så får hon godis och sen som ytterligare belöning så får hon fortsätta eller "ett spår till" så att säga. 

Tänker att om jag inte lägger in pinnarna från början och hon inte är intälld på "spåra pinne" så kanske hon går över dem eller väljer bort dem för att få fortsätta spåra även om hon kopplat dem till belöning. Om hon nu fortsätter att gilla spår så mycket som hon verkar göra. 

Känner att det fortfarande är ganska så ofärdiga tankar och ideér som landade i mitt huvud häromdagen. 
Och vad vet jag, för den brukserfarna kanske det här låter som rena vansinnet?? Eller vad säger ni som kan?

Skulle gärna vilja komma ut och testa en tävling någon gång.

Gårdagens tävling väger upp för lördagens fjasko! 

Skickade in en anmälan i sista sekund till rallytävlingen i Helsingborg, lite som en tröst för att vi inte kunde starta i lydnadstävlingen i Oskarström då flickorna började löpa. Och vilken tröst det blev! 

Jennie var egentligen uppflyttad till mästarklassen, men jag ville ha lite bättre poäng till listan som rasklubben har och vi är inte alls redo för mästarklassen. Mitt mål var 85p då vi skulle hoppa upp ett par steg på listan. Jag vet ju att hon kan och skulle kunna få mycket högre om hon är i form. Tyvärr så var hon inte alls det igår. Det var väldigt varmt och Jennie var inte alls på hugget. Hon ville knappt leka ens. Så det var en seg Jennie på planen. 
Vi fick lite retligt ihop 84p... 

Det var Pippis dag istället! Denna lilla räka slutar aldrig att förvåna mig. Hon blir bara bättre och bättre för varje dag! Efter en liten svacka kan man väl säga att vi har gjort comeback. Det var en fröjd att tävla med henne, vi gick verkligen in i vår bubbla och det fanns inget annat runt oss. Vilken känsla, jag blir lycklig i hela kroppen när jag tänker på det! Vi vann klassen med 98p! 
Jag är kanske är rysligt barnslig, men jag älskar att stå på prispallen och jag älskar priser. Igår var det än en gång en väldig massa priser. Vi kom hem med en fodertunna full med ett paraply, en ryggsäck, ett första hjälpenkit, solskydd, en reflex, ett tuggben, en klocka och en stol (jag kan ha glömt något). Jätteskoj!
Med 94, 92 och 98 poäng i avancerad klass är vi nu uppflyttade till mästarklassen. Det ska bli såå roligt att få träna på nya skyltar! Börjar bli rätt trött på dessa faktiskt. 

Skylten som har tagit mest ytrymme i mina tankar är "konen". Där man ska skicka ut hunden på två meter till en kon. Hunden ska hamna max en halvmeter ifrån konen men den får inte röra den. 

Hur ska jag lära in detta?? Som jag har funderat! Jag tror inte på att shejpa in det helt för då tror jag risken kommer bli att hon rör den. Och jag vill inte att hon sk leta efter en targetplatta i marken då jag är rädd för att få nosande i marken. Så efter mycket grubblande kom jag på hur jag ska försöka göra! Jag har ju lärt henne att runda ett ben på köksbordet här hemma eller en pinne i marken (från ett hinder). Jag borde kunna överföra detta på en kon, att runda konen. Sen är hon väldigt duktig på ordet "stanna", så sen stannar jag henne när hon är där borta vid konen. Jag tror verkligen på denna idén och jag hoppas att det blir bra! 

Nu blir det tävlingsvila för hundarna i ett par helger då det blir mycket jobb och grejer för mig. Funderar på att starta Jennie i avancerad en gång till i slutet på september för att ändå försöka få lite bättre poäng. Sen blir det en uställning för Pippi samma helg. 

I början på oktober har jag som mål att starta Jennie i lydnaden. Så fram tills dess ska vi hårdträna med på platsliggning. Vi har ju nu uppfyllt årets mål i rallyn (att båda tjejerna är uppflyttade till mästarklassen), men jag har målet att ta ett LP kvar med Jennie. 

Jag har ju blivit lite sugen på att starta Pippi också i lydnaden. Vi får ju tävla gratis i lydnaden i Höör samma helg i oktober som jag tänkte tävla med Jennie. Förra året tävlade jag med Pippi där och vann då domarens pris så vi har en tävling till godo där under detta året... Borde kanske satsa på det?! 

Sen skulle jag vilja starta Pippi i mästarklassen helgen efter lydnadstävlingarna i oktober. 

Men vi får se hur det går och vad som händer. Är lite trött på allt körandet just nu...
Har varit lite slö i sommar med hundarnas simträning, så det måste vi ta tag i också. 

Jisses vilken dag! Kaos! 

Hade inte mycket hopp om framgång idag när jag igår tittade på nakenhunden som ska föreställa en aussie. 
Men så när jag började bada henne, borsta, föna och trimma så blev hon faktiskt riktigt snygg! När jag hade fluffat upp och fönat in lite luft i de stråna som var kvar så såg hon ju riktigt stilig ut. 

Upp i ottan imorse och jag var så nöjd att jag kom iväg i så pass god tid. Hann med en liten frukost på Mc Donalds på vägen. Adressen var inknappd på GPSen och kartan låg brevid med vägbeskrivningen. 
När jag väl kommer in i Bjuv så är det stopp! Här vänder flytet. 30 minuter yrar jag runder och försöker ta mig förbi avstängda vägar och komma över järnvägen, men förjäves. Nu börjar jag känna mig smått stressad och ringer faktiskt arrangören och ber om hjälp. Hon ger mig en beskrivning och jag rullar igen. Hamnar än en gång helt knasigt och ringer upp igen för att bli guidad dit. Nu har det gått 45min och min marginal är borta! Nu börjar jag bli riktigt stressad och inte blir det bättre när hon säger att jag ska in i ringen. 

Snälla arrangörar hjälper mig. Jag får parkera ända fram, ger ryggsäcken till hon som tar emot mig så hon får leta upp stamtavla och vaccinationsintyg själv. Ut med stackars Pippi, på med utställningskopplet och rätt in i ringen där folk står och väntar. 
SÅÅÅ pinsamt! Kände mig så jävla dum!! Och jag tycker så synd om stackars Pippi! Men hon imponerar stort på mig. Hon är så jäkla duktig. Hon blir bara bättre och bättre för varje dag, jisses vad jag älskar den lilla hunden! 
Hennes matte är dock fortfarande en aning förvirrad och gör väl inte en superinsats precis. Fick nedstoppat min karda i bakfickan, inte för att jag hann använda den, men jag tror jag lyckades tappa den. Såklart favoriten! 

Tyvärr var resan ganska bortkastad, Very good och placering bakom tiken som fick CERT kändes så surt. 
Kritiken löd: 

""Feminint huvud. Korrekt bett. Bra pigment. Bra hals och överlinje. Tillräcklig benstomme. Kunde önska djupare bröskorg och volym. Tillräckligt vinklad. Bra långt kors. ör sig bra från sidan. Lite ostabilt fram o bak. 

Bra pälskultur och temprament

Välvisad!"

Ikväll skulle jag ha tävlat lydnad med Jennie i Oskarström. Känns skittråkigt att inte kunna vara med! :( 
Men men... 

Förra helgen var en hundhelg. 
Lördagen tillbringades i Varberg med massa beardisar! Det var rasmästerskap i rallylydnad och jag och Jennie var såklart på plats. Det var så roligt att det var så många beardisar på plats. En hel del tävlanden, men också flera stycken som var där som publik och hälsade på. 

Det var två startade ekipage i avancerad klass, Jennie vann. :) 
Hon var på sitt positiva härliga humör och hon var rolig att gå med. Vi fick trots det inte ihop några jättebra poäng. -10p vid en skylt måste jag säga var lite orättvist, hon "bättrade" sig i positionen och satte om sig. Det tycker jag borde vara -3p "Oro", men det tyckte inte domaren där. Dock så gjorde hon samma sak i honnören, där det var väldigt ovant att sitta på höger sida, och där fick vi -3p. Vi måste nog träna lite mer på honnören tror jag... 

Sen i slutet av banan så var hoppet med. Där gjorde jag en jättemiss. Skylten stog väldigt nära hindret och jag tänkte att här gäller det att hålla igen henne så att hon inte hoppar för tidigt. Jennie är nämligen väldigt glad för att hoppa. Men jag höll igen lite för länge, så när jag skickar fram henne på hoppa så drämmer hon med bogen rätt in i hindret. Jag tycker det ser och låter jätteläskigt och hinner tänska massa hemska tankar. 
Jag är barnsligt rädd om min älskade lilla Jennie och tänker att nu kommer hon bli halt. Så jag blir jätteledsen. Jennie hade redan skakat av sig det och fattade ingeting. Hon fick köttbullar och var nöjd med det. 

Vann hela kalaset gjorde Linda Jönsson och Penny, och dubbelmästare ( i rally och agility) blev Tina Nillson och Doglas. Jätteduktiga! 
Bara älskar Tina och Doglas uttryck, de kommer bli livsfarliga! ;) 

På söndagen sen var det dags igen, då bar det av mot Söderåsen. 
Här skulle jag starta med både Jennie och Pippi. När vi anlände så tyckte Jennie att det var fruktansvärt att vara där då de smällde en bit bort. Hon fick sitta kvar i bilen och jag rastade Pippi. Men smällandet fortsatte. Snälla arrangörer lät mig byta plats på hundarna så istället för att starta Jennie som etta så började jag med Pippi. 

Jag har varit trött på rallyskyltarna ett tag så träningen har varit knaper. Tränade ett par pass med Pippi två dagar innan start, och det är tur att jag har en sån smart hund. Vi har haft problem med åttan. Hon vill gärna undersöka. Så vi har tränat mycket "låta bli" där hon väljer bort lukten och tittar på mig. Det har resulterat i en väldigt passiv hund som blir seg och långsam. Hon vet att hon ska låta bli och vill inte gärna gå in i åttan. 
Så nu dagarna innan tränade vi fart igenom åttan och att bibehålla positionen. Och det gav fina resultat på tävlingen! :) 

Tappade henne lite vid något tillfälle och hon tyckte det var lite konstigt att det satt en annan hund (som var naken!?!) på planen!! Vi måste helt klart träna mer med andra och på honnören! Men annars gick hon jättefint. Jag är så nöjd men hennes växlingar "sitt, stå, sitt" och "sitt, stå, gå runt"! Vi drog ihop 92p och kom trea. 

Tack Nina för fotohjälpen. 

När det sen var Jennies tur så hade de nästan slutan poffa helt och jag bestämde mig för att testa. Hon var med, men var seg. Inte på sitt bästa humör, men inte på det sämsta heller. Vi tog oss igenom banan, även om jag fick kämpa och var rätt svett när vi kom ut. Jag trodde inte att poängen skulle räcka, men jodå! 74p fick vi och vi får nu flytta upp till mästarklassen om vi vill!!! :D Mitt mål med Jennie i rallylydnaden i år. 
Jag funderar dock på att försöka få till lite bättre poäng till listan som rasklubben har innan jag flyttar upp henne. Men vi får se, är ju rätt spännande med nya skyltar också. 

Nu ska vi försöka få ihop vårt sista förstapris i lydnaden också. :) 
Tyvärr så grusades nästa inplanerade lydnadstävling då tjejerna nu har börjat löpa... 

"Stockholm?" stod det i min kalender på den 22 juli. 
Jag hade skickat in en anmälan till rasmästerskapet i lydnad. Tänkte att det hade ju varit lite småskoj, men sen om det skulle bli av var en helt annan sak. Men om anmälan finns där så kan jag ju vara med om jag vill sen. 
Jag funderade in i det sista, verkligen in i det sista! Bilen gick sönder och jag kom inte iväg när det var tänkt, på fredagen ringde jag min mamma och frågade om jag fick komma och bo hos henne. På lördagen stod jag här på uppfarten och velade, ska jag verkligen köra? Jag var inte helt taggad. 
Men jag kom iväg, på eftermiddagen rullade den nylagade bilen norrut, och förbi markaryd så kädes det genast mycket bättre. 

Kom upp på kvällen vid halv åtta-tiden och körde direkt till brukshundklubben. Mötte en ny trevlig beardisbekantskap som vi tränade lite ihop med. Jennie kändes riktigt pigg och glad. Allt kändes genst lite bättre. 
Jag hade tänkt stå över platsen, men nu hade den gått väldigt bra de senaste passen. Även i Ängelholm ihop med Kikki. Hon hade satt sig någon gång, men inte gått därifrån, och så länge hon inte stör någon annan så är jag glad! 
Så väl på söndagsmorgonen så körde vi på med allt! 
Jennie satte sig i absolut sista sekund, men med en snäll domare så fick vi betyg 8. Vår bästa platsliggning på tävling! :) 
Nu var jag nöjd, vi hade uppnåt mitt mål och det kändes så sjukt bra. Nu fanns det hopp till framtida tävlingar att vi ska klara platsen. Jag hade varit så jäkla nervös innan tävlingen, sådär nervös som jag bara blir av lydnaden. Hade mått så risigt innan. Så nu var det en enorm lättnad och jag kunde faktiskt njuta av resterande program. Det var lite träningskänsla över det hela.
Jennie var på sitt glada humör och vi hade roligt ihop. Vi gjorde lite småmissar, men jag var nöjd när vi gick av planen! Och Jennie var lycklig när hon fick springa och äta köttbullar! :) 

Den härliga känslan skulle dock visa sig bli väldigt förstärkt och förlängd! 
För inte nog med att det kändes bra, vi fick ett första pris och vann hela rasmästerskapet! 
Jag är så jäkla stolt över min gamla Jennie som nio år gammal går in med den attityden och vinner alltihop!!! Hon är helt fantastisk. Det var kanske inte superhöga poäng, och det var kanske ganska snäll bedömning, men just nu spelar det ingen roll för mig. Jag var så lycklig.

Det var en sån underbar dag, fint väder, massa trevliga människor och hundar och ett fantastiskt prisbord!

 
Jennie med alla sina priser. 

Men oj, sen var vi helt slut! När all spännings släpper så blir man som en urvriden disktrasa. En enorm huvudvärk och inte alls särskilt roligt sällskap för min mamma. 
Men på kvällen var jag piggare och då åt vi middag hos min syster. Men lilla Jennie låg helt deckad! Jag tänkte att nu har jag kört slut på stackaren, en hel eftermiddag i bilen, sen träning, sova borta, en heldag med tävling (där hon fick vara med hela tiden, att ha sovpaus i bilen gick inte i den värmen), och sen middag borta. Men hon tog igen sig sen. :) 

Jag kan ju säga såhär i efterhand, att jag är väldigt glad att jag åkte upp trots allt! :)