Förra helgen var en hundhelg. 
Lördagen tillbringades i Varberg med massa beardisar! Det var rasmästerskap i rallylydnad och jag och Jennie var såklart på plats. Det var så roligt att det var så många beardisar på plats. En hel del tävlanden, men också flera stycken som var där som publik och hälsade på. 

Det var två startade ekipage i avancerad klass, Jennie vann. :) 
Hon var på sitt positiva härliga humör och hon var rolig att gå med. Vi fick trots det inte ihop några jättebra poäng. -10p vid en skylt måste jag säga var lite orättvist, hon "bättrade" sig i positionen och satte om sig. Det tycker jag borde vara -3p "Oro", men det tyckte inte domaren där. Dock så gjorde hon samma sak i honnören, där det var väldigt ovant att sitta på höger sida, och där fick vi -3p. Vi måste nog träna lite mer på honnören tror jag... 

Sen i slutet av banan så var hoppet med. Där gjorde jag en jättemiss. Skylten stog väldigt nära hindret och jag tänkte att här gäller det att hålla igen henne så att hon inte hoppar för tidigt. Jennie är nämligen väldigt glad för att hoppa. Men jag höll igen lite för länge, så när jag skickar fram henne på hoppa så drämmer hon med bogen rätt in i hindret. Jag tycker det ser och låter jätteläskigt och hinner tänska massa hemska tankar. 
Jag är barnsligt rädd om min älskade lilla Jennie och tänker att nu kommer hon bli halt. Så jag blir jätteledsen. Jennie hade redan skakat av sig det och fattade ingeting. Hon fick köttbullar och var nöjd med det. 

Vann hela kalaset gjorde Linda Jönsson och Penny, och dubbelmästare ( i rally och agility) blev Tina Nillson och Doglas. Jätteduktiga! 
Bara älskar Tina och Doglas uttryck, de kommer bli livsfarliga! ;) 

På söndagen sen var det dags igen, då bar det av mot Söderåsen. 
Här skulle jag starta med både Jennie och Pippi. När vi anlände så tyckte Jennie att det var fruktansvärt att vara där då de smällde en bit bort. Hon fick sitta kvar i bilen och jag rastade Pippi. Men smällandet fortsatte. Snälla arrangörer lät mig byta plats på hundarna så istället för att starta Jennie som etta så började jag med Pippi. 

Jag har varit trött på rallyskyltarna ett tag så träningen har varit knaper. Tränade ett par pass med Pippi två dagar innan start, och det är tur att jag har en sån smart hund. Vi har haft problem med åttan. Hon vill gärna undersöka. Så vi har tränat mycket "låta bli" där hon väljer bort lukten och tittar på mig. Det har resulterat i en väldigt passiv hund som blir seg och långsam. Hon vet att hon ska låta bli och vill inte gärna gå in i åttan. 
Så nu dagarna innan tränade vi fart igenom åttan och att bibehålla positionen. Och det gav fina resultat på tävlingen! :) 

Tappade henne lite vid något tillfälle och hon tyckte det var lite konstigt att det satt en annan hund (som var naken!?!) på planen!! Vi måste helt klart träna mer med andra och på honnören! Men annars gick hon jättefint. Jag är så nöjd men hennes växlingar "sitt, stå, sitt" och "sitt, stå, gå runt"! Vi drog ihop 92p och kom trea. 

Tack Nina för fotohjälpen. 

När det sen var Jennies tur så hade de nästan slutan poffa helt och jag bestämde mig för att testa. Hon var med, men var seg. Inte på sitt bästa humör, men inte på det sämsta heller. Vi tog oss igenom banan, även om jag fick kämpa och var rätt svett när vi kom ut. Jag trodde inte att poängen skulle räcka, men jodå! 74p fick vi och vi får nu flytta upp till mästarklassen om vi vill!!! :D Mitt mål med Jennie i rallylydnaden i år. 
Jag funderar dock på att försöka få till lite bättre poäng till listan som rasklubben har innan jag flyttar upp henne. Men vi får se, är ju rätt spännande med nya skyltar också. 

Nu ska vi försöka få ihop vårt sista förstapris i lydnaden också. :) 
Tyvärr så grusades nästa inplanerade lydnadstävling då tjejerna nu har börjat löpa... 

"Stockholm?" stod det i min kalender på den 22 juli. 
Jag hade skickat in en anmälan till rasmästerskapet i lydnad. Tänkte att det hade ju varit lite småskoj, men sen om det skulle bli av var en helt annan sak. Men om anmälan finns där så kan jag ju vara med om jag vill sen. 
Jag funderade in i det sista, verkligen in i det sista! Bilen gick sönder och jag kom inte iväg när det var tänkt, på fredagen ringde jag min mamma och frågade om jag fick komma och bo hos henne. På lördagen stod jag här på uppfarten och velade, ska jag verkligen köra? Jag var inte helt taggad. 
Men jag kom iväg, på eftermiddagen rullade den nylagade bilen norrut, och förbi markaryd så kädes det genast mycket bättre. 

Kom upp på kvällen vid halv åtta-tiden och körde direkt till brukshundklubben. Mötte en ny trevlig beardisbekantskap som vi tränade lite ihop med. Jennie kändes riktigt pigg och glad. Allt kändes genst lite bättre. 
Jag hade tänkt stå över platsen, men nu hade den gått väldigt bra de senaste passen. Även i Ängelholm ihop med Kikki. Hon hade satt sig någon gång, men inte gått därifrån, och så länge hon inte stör någon annan så är jag glad! 
Så väl på söndagsmorgonen så körde vi på med allt! 
Jennie satte sig i absolut sista sekund, men med en snäll domare så fick vi betyg 8. Vår bästa platsliggning på tävling! :) 
Nu var jag nöjd, vi hade uppnåt mitt mål och det kändes så sjukt bra. Nu fanns det hopp till framtida tävlingar att vi ska klara platsen. Jag hade varit så jäkla nervös innan tävlingen, sådär nervös som jag bara blir av lydnaden. Hade mått så risigt innan. Så nu var det en enorm lättnad och jag kunde faktiskt njuta av resterande program. Det var lite träningskänsla över det hela.
Jennie var på sitt glada humör och vi hade roligt ihop. Vi gjorde lite småmissar, men jag var nöjd när vi gick av planen! Och Jennie var lycklig när hon fick springa och äta köttbullar! :) 

Den härliga känslan skulle dock visa sig bli väldigt förstärkt och förlängd! 
För inte nog med att det kändes bra, vi fick ett första pris och vann hela rasmästerskapet! 
Jag är så jäkla stolt över min gamla Jennie som nio år gammal går in med den attityden och vinner alltihop!!! Hon är helt fantastisk. Det var kanske inte superhöga poäng, och det var kanske ganska snäll bedömning, men just nu spelar det ingen roll för mig. Jag var så lycklig.

Det var en sån underbar dag, fint väder, massa trevliga människor och hundar och ett fantastiskt prisbord!

 
Jennie med alla sina priser. 

Men oj, sen var vi helt slut! När all spännings släpper så blir man som en urvriden disktrasa. En enorm huvudvärk och inte alls särskilt roligt sällskap för min mamma. 
Men på kvällen var jag piggare och då åt vi middag hos min syster. Men lilla Jennie låg helt deckad! Jag tänkte att nu har jag kört slut på stackaren, en hel eftermiddag i bilen, sen träning, sova borta, en heldag med tävling (där hon fick vara med hela tiden, att ha sovpaus i bilen gick inte i den värmen), och sen middag borta. Men hon tog igen sig sen. :) 

Jag kan ju säga såhär i efterhand, att jag är väldigt glad att jag åkte upp trots allt! :)